Påskromanen "Knäckta ägg och krossade hjärtan" släpptes i mitten på mars.
Julromaner har varit populärt i perioder och på senare år har berättelser som utspelar sig advent- eller juletid fått ett uppsving i förlagens utgivning. Men påskromanen som begrepp finns inte och Maria Ernestams bok är den första i sitt slag.
Hennes julroman "Brutna ben och brustna hjärtan - en alldeles omöjlig jul" skrevs på förfrågan och var egentligen tänkt som en fristående bok.
– Den fick ett väldigt fint mottagande och folk började undra om det kommer en fortsättning. Då kom tanken på en fortsättning med påsktema, berättar Maria Ernestam.
I "Knäckta ägg och krossade hjärtan - en alldeles omöjlig påsk" får vi åter följa den otursdrabbade läraren Lisbeth. Det är påsken efter den händelserika julen och ett nytt par flyttar in i grannhuset.
– Det är stadsmänniskor som vill bo på landet och skaffar sig ett mäkta stort och fint hönshus.
Problem med tomtgränser och en tupp som galer om nätterna är snart ett faktum.
– Det är en rolig och underfundig berättelse om relationer, svek och att komma igen. Den handlar om hur tillvaron kan förändras i ett slag och berättelsen rymmer både skratt och mer allvarliga och hjärtskärande scener. Men i slutänden handlar den om att förstå vänskap och kärlek och vad som är äkta i livet, säger Maria Ernestam om boken.
Maria Ernestam spenderar mycket tid på västkusten och det är också där hennes två högtidsromaner utspelar sig.
Författarkarriären har hunnit bli 16 år lång nu och "Knäckta ägg och krossade hjärtan" är hennes tolfte roman. Att skriva på temat högtider har varit nytt för henne.
– Det ligger som en bakgrundsfärg och det har varit roligt. Annars gillar jag att inte ha några som helst färdiga premisser, men ibland är det en trevlig omväxling att tänka inom en tydliga ram.
Helt nytt för den här boken är också att det är en uppföljare. I tidigare böcker kan karaktärer ha återkommit. En bifigur i en bok har blivit en huvudkaraktär i en annan. Men det är första gången hon skriver om samma huvudperson två gånger.
– Det har varit annorlunda. Tonen i boken, karaktärerna, miljön. Allt det fanns redan där.
Om det blir ytterligare böcker i serien är oklart.
– Får jag fler idéer om de här högtidsromanerna kan det mycket väl bli uppföljare. Men jag har svårt att säga redan nu att jag ska skriva fler.
Att pressa fram en serie är inte aktuellt.
– Många gånger när jag är färdig med en bok så känner jag också att jag är färdig med berättelsen. Framförallt när man skrivit en bok som tagits väl emot. Då känns det som jag har lämnat den på det sätt jag vill, både hos mig och hos läsaren.
"Det har varit annorlunda. Tonen i boken, karaktärerna och miljön fanns redan där" säger Maria Ernestam om att skriva en uppföljare. Hennes tidigare böcker har alla varit fristående.
Klart är i alla fall att hon kommer att fortsätta skriva fristående romaner. Parallellt med påskromanen har hon nämligen arbetat med en betydligt mer allvarlig berättelse.
– Det är en tyngre roman som handlar om ett gäng ungdomar som höll ihop under tonåren. Vänskapen tog slut på grund av en olycka med dödlig utgång och sen träffas de igen många år senare på en begravning.
Den romanen planeras att släppas under 2022. Och att varva arbetet med den och påskboken har fungerat bra.
– Jag försöker alltid att ha med ett visst mått av humor. Men när man skrivit böcker som är tunga är feelgoodberättelser en bra motvikt.
År 2020 var dessutom ett särskilt bra år att isolera sig med humor.
– Påskromanen innehåller inte heller corona utan är faktiskt helt coronabefriad även om den utspelar sig i nutid. Det kändes väldigt skönt, säger Maria Ernestam.