Almen innanför grinden ser Mårten Lind och hans familj som en trygg portvakt.
En halvmil söder om Lövstabruk i Norduppland har Mårten Lind sitt lantställe. Sedan några år är huset granne med ett kalhygge, vilket gör att den resliga almen precis innanför grinden syns på långt håll.
– Jag skulle tro att den är omkring 70 år och omkring 15 meter hög, säger Mårten Lind när vi slår oss ned på altandäcket med varsin kopp kaffe.
Han och familjen är förtjusta i sin "portvakt", som har potential att dra iväg ytterligare många meter på höjden och bli riktigt gammal.
I förordet till "När almen tystnar – om träden vi älskar och dödar" (Natur & kultur) filosoferar Mårten Lind kring tanken att trädet vid grinden kan komma att välkomna hans barn, barnbarn, barnbarnsbarn och ytterligare några generationer framåt. "Men det kommer inte att bli så, för almen kommer att dö", avbryter Mårten Lind sin tankegång.
Men måste det verkligen bli så?
– Prognosen är på ett sätt dålig, även om jag inte är tvärsäker på att just vår alm kommer att dö i förtid. Den kanske klarar sig från smittan, även om jag har sett vissnande och glesnande almkronor ganska nära vårt hus.
Orsaken till pessimismen är den fruktade almsjukan. Det är om den farsoten och askskottsjukan, som drabbar almens "tvilling" asken, som Mårten Lind skriver.
– Vill man förbättra oddsen för ett långt liv måste almen vaccineras varje eller vartannat år till en kostnad av 1 000 kronor per tillfälle. Det sker faktiskt ibland, när det handlar om skyddsvärda almar i slottsalléer eller parker.
Almar dör framför våra ögon i skogar och parker. Orsaken är den fruktade almsjukan.
Boven i dramat är en svamp som i maskopi med insekten almsplintborren gör att almar löper stor risk att dö redan i de sena tonåren. Att almsjukan fått fäste i Sverige sedan flera decennier har att göra med globaliseringen, i synnerhet handeln med virke.
– När almstockar importeras från andra delar av världen så händer det att insekter följer med. De kryper ut och hittar lämpliga värdar och så är smittspridningen igång. För askens del handlar det oftare om importerade plantor.
Mårten Lind kallar den här typen av globalt handelsutbyte för en riktigt dålig idé. För honom är det uppenbart att människan bär skulden till att två av våra äldsta vänner, almen och asken, drabbats av dödlig sjukdom. "Allt är vårt fel", skriver han i boken.
I likhet med många andra trädslag har de varit våra följeslagare sedan urminnes tider, inte bara som virke och effektivt skydd mot sol och hetta. Mårten Lind ger flera belysande exempel på vilken symbolisk betydelse alm och ask haft genom att hänvisa till vår kulturhistoria.
Ta bara asatrons Världsträd – asken Yggdrasil – och den fornnordiska skapelseberättelsen. Enligt myten skapades de två första människorna, Ask och Embla, av en alm och en ask.
För Mårten Lind är de två trädslagen en tydlig symbol för symbiosen mellan människa och träd.
Mårten Lind tycker om att skriva populärvetenskapligt. För honom är det en chans att nå ut till den breda allmänheten.
Ändå är det som nu sker med alm, ask och andra lövträd troligen inte så känt i breda kretsar?
– Så är det säkert. Vi tar träden för givna och utgår från att de ska finnas, inte minst i städerna. De är så oerhört betydelsefulla för vårt välmående. Utan dem skulle staden vara outhärdlig att bo i.
Och hur många kan med säkerhet peka ut lövträd som alm, ask, lind, oxel med flera?
– Ganska få skulle jag tro, säger Mårten Lind och vi kommer in på ett intressant sidospår om begreppet allmänbildning som oftast utgår från humaniora och samhällsvetenskap.
Själv har han sin hemvist i naturvetenskapen men ser också värdet i att vidga vyn till humanioran. Det tar han fast på i sin bok genom att citera exempelvis J R R Tolkien, Werner Aspenström, Dante, Sylvia Plath – och Hannibal Lecter.
– Att bredda perspektivet är viktigt för att nå ut. Om jag hade skrivit en strikt naturvetenskaplig forskningsrapport om almens och askens problem skulle få intressera sig.
Den rikskända E4-eken är borta sedan flera år. Den eldhärjades 2016 och tre år senare sågades resterna ned av säkerhetsskäl.
Ett av bokens exempel på att träd förmår väcka känslor har Mårten Lind hämtat från Uppland. Det handlar om E4-eken, ni vet trädet som skonades när nya E4 byggdes och till mångas glädje fick stå kvar mellan körfälten norr om Björklinge. När eken 2016 förstördes i en förmodat anlagd brand blev reaktionerna starka.
– Likadant när trädet som kungen planterade i Slottsbacken i Uppsala vandaliserades i våras. Det exemplet hade jag också kunnat ta med i boken, men då var manus redan klart, säger Mårten Lind, som i nästa bok kommer att granska det svenska skogsbruket med fokus på skadedjur, monokultur, lönsamhet och miljöhänsyn.
Kungens nyplanterade träd nedanför Uppsala slott kapades brutalt av en eller flera okända ogärningsmän i april.