Mellan 1985–1990 var Sergio Ramírez (till vänster) Nicaraguas vice president. Här syns han tillsammans med Jimmy Carter, vid tiden USA:s tidigare president, vid öppnandet av en demokratikonferens i Atlanta i november 1986.
I juli 1979 var Sergio Ramírez en del av den vänsterrevolutionära gerillarörelse, Sandinisterna, som tog makten i Nicaragua. Han hade då levt i exil i Costa Rica 1964–1977, på flykt undan diktatorn Anastasio Somoza som pekat ut honom som upprorsmakare och förrädare.
Han blev 1985 vicepresident i den sandinistiska regeringen som leddes av revolutionsledaren Daniel Ortega, men i samband med att regeringen förlorade valet 1990 blev Sergio Ramírez alltmer kritisk mot sina forna kamrater. Han lämnade sandinistpartiet och grundade ett utbrytarparti men lämnade till slut politiken helt 1996.
– Tyvärr fick vårt nya parti alldeles för få röster. Det var slutet för min epok inom politiken och jag återvände till mitt författarskap, säger Sergio Ramírez.
Han tar emot i Ivar Lo Johanssons kvarter på Bastugatan på Södermalm i Stockholm. Vårsolen skiner över stadshuset och fjärden utanför Riddarholmen.
– När jag gick med i kampen mot Somoza övergav jag tillfälligt mitt författarskap för att ge mig hän åt politisk aktion. Det är ett perspektiv jag har behållit livet igenom. Den nuvarande regimen förtrycker mig på grund av hur jag framställer president Ortegas hustru i min bok där hon är en av karaktärerna. Litteraturen har tvingat mig i exil, inte politiken, men så klart hänger det ihop, säger han.
Boken som gjorde att han återigen tvingades i landsflykt är den tredje och sista delen i en deckartriologi, "Tongolele no sabía bailar" (Alfaguara, 2021). Boken totalförbjöds och regimen utfärdade en häktningsorder av Sergio Ramírez.
Efter att Daniel Ortega återvänt till makten 2007 har han tagit kontroll över hela den nicaraguanska maktapparaten och har valts om tre gånger i omdiskuterade val. I boken "Tongolele …" återger Sergio Ramírez flera av de händelser som utspelade sig i Nicaragua under 2018 då stora delar av befolkningen tog till gatorna i protest mot regimen.
Protesterna möttes av tungt beväpnad polis, militär och statligt stödd paramilitär vilket ledde till att många människor dödades och fängslades.
Sedan 2018 har alla kritiska medier i landet tystats, den politiska oppositionen förbjudits och hälften av landets fler än 7 000 föreningar och organisationer upplösts. Fler än 600 000 nicaraguaner har lämnat landet.
Under sitt besök i Sverige har han deltagit på seminarier på Instituto Cervantes och ABF i Stockholm och träffat representanter för det svenska civilsamhället, Riksdagen och utrikesdepartementet. I Uppsala deltar han på ett seminarium på Humanistiska teatern den 15 maj.
Tillsammans med sin hustru Gertrudis Guerrero Mayorga lever Sergio Ramírez sedan tre år i Spanien där de beviljats medborgarskap. I februari förra året tog den nicaraguanska regimen ifrån dem och fler än 300 andra nicaraguaner sina medborgarskap.
Även om han i dag främst ser sig som författare är han inte tyst. I regelbundna krönikor i spanskspråkiga tidningar håller han varken inne med sin kritik mot den nicaraguanska regimen eller auktoritära ledare i övriga Latinamerika.
Med sig till Sverige har han sin senaste bok, "El caballo dorado" (Alfaguara, 2024). Boken är innehållsmässigt inte lika politiskt kontroversiell som den föregående, men han ägnar sig absolut inte åt självcensur, säger han.
– Jag visste att min förra bok skulle få konsekvenser, men tanken att jag skulle censurera mig själv fanns inte. Det skulle ha varit att anpassa mig och då är det bättre att inte skriva alls. Det finns alltid risker med att skriva då etablissemanget kanske inte gillar vad du skriver, men om man inte klarar det har man valt fel jobb.
Sergio Ramírez deltar i ett seminarium på Humanistiska teatern den 15 maj.