Åsa Ericsdotter är aktuell med spänningsromanen "Fas 3" som handlar om ett medicinskt experiment som ska kunna bota alzheimer.
Det börjar dyka upp döda kroppar runt Fyrisån. De har struparna bortrivna och det visar sig att det är någon som lärt upp en katt att utföra dåden.
Det är författaren Åsa Ericsdotter som tio år gammal plitat ner historien, inspirerad som hon var av sin stora idol Stephen King. Fascinationen för Stephen King är så genomgående i Åsa Ericsdotters liv att hon har bosatt sig i Maine, den delstat där Stephen King bodde under många år och där alla hans skräckberättelser utspelar sig. I ett skjul på tomten, på den lilla ön Peaks Island utanför Portland, har hon skrivit sin senaste bok "Fas 3".
– Jag lever väldigt isolerat här på ön med mina två barn och min man. Det tar en timme att gå runt ön, här finns 800 vinterboende, skolan har 30 elever och det finns en affär och en post, berättar hon i telefonintervjun.
Åsa Ericsdotter flyttade från Uppsala till Paris som 18-åring och senare vidare till Boston och därefter Peaks Island där hon nu bor. Orsaken till att det blev USA var att hon på ett besök hemma i Uppsala träffade sin blivande man. Han hade då fått arbete som hjärnforskare på Harvarduniversitetet, och undrade om hon ville följa med. Trots att de inte känt varandra så länge och trots att hon då bodde i Paris bestämde hon sig för att följa med.
– För att jag skulle få visum behövde vi gifta oss, så det gjorde vi och det kan jag rekommendera alla människor. Gift er med någon du inte känner istället för att gå runt och tveka.
På sitt hustruvisum fick hon emellertid inte arbeta, så hon blev tvungen att tänka om kring hur hon skulle ha sin tillvaro. Tidigare hade hon pluggat olika kurser, ströjobbat och skrivit dikter när inspirationen flög på. Trots att hon alltid sett sig som poet i första hand och debuterade med sin första diktsamling redan som 17-åring, har hon aldrig kunnat sitta och skriva dikter som ett arbete, timmar i sträck. I den nya situationen behövde hon ett annat typ av skrivande som hon kunde utföra mer som ett jobb.
Åsa Ericsdotters skrivarhörna i skjulet på tomten till huset på Peaks Island där hon bor med sin familj.
Det var då hon bestämde sig för att skriva en bok om fettskam, vilket resulterade i hennes förra roman "Epidemin". Hennes nyutgivna spänningsroman "Fas 3" är skriven i samma anda. Tre timmar om dagen mellan 06 och 09 har hon suttit i skjulet medan hennes man har tagit hand om barnen, sedan har hon gått in i huset och bytt av honom.
"Fas 3" handlar om Celia Jensen som är forskare vid Harvarduniversitetet. Med sitt team har hon tagit fram en medicinen Re-cognize som ska bota alzheimer. Celias pappa lider också av sjukdomen och försvinner dag för dag alltmer ifrån henne. Re-cognize är i fas 3, det sista skedet innan det kan bli godkänt som det första läkemedlet som kan bota alzheimer. I en fas 3-studie får tusentals människor prova medicinen, och de blir helt friska igen. Men så dyker en oväntad biverkan upp. Patienterna blir aggressiva och börjar ta livet av sig själva och andra på de mest brutala sätt.
Utsikt över Atlanten från Peaks Island där författaren Åsa Ericdotter bor och där hon skrivit sin senaste roman "Fas 3".
– Jag fick idén av verkliga historier jag läst om massmördare som mördat för att de fått en skada på hjärnan. Som Charles Whitman i Texas. 1966 mördade han sin mamma och sin fru och sedan sköt ihjäl 17 till innan han själv blev ihjälskjuten av en polis.
Åsa Ericsdotter ville utforska hur skador på hjärnan gör oss onda, och så föddes en scen. En man på ett äldreboende tar en natt en kökskniv och hugger ihjäl fyra av de andra som bor där. Därefter går han och lägger sig och somnar med den blodiga kniven på golvet bredvid sig. Orsaken är att han varit med i studien för Re-cognize.
– Jag har fått hjälp av min man med fakta kring forskningen, och allt som står i boken skulle kunna hända. Hjärnan är ett organ som alla andra och när det blir fel på den kan vi människor bli farliga.
Författaren Åsa Ericsdotter kör truck, har jägarlicens och lever ett typiskt amerikanskt liv.
"Fas 3" är också en utsträckt hand åt alla anhöriga som tvingas bevittna hur människor de älskar försvinner in i en sjukdom som gör dem till en skugga av sig själva. Som karaktären Gail, en parant kvinna i 75-årsåldern som alltid varit stolt över sin framgångsrike man. Tills han en dag inte längre är sig själv. Han kissar i sängen, sitter avmagrad och stirrar ut genom ett fönster. Kan inte ens läsa ett bilmagasin längre. Förutom att hon saknar sin gamle man lider hon också av skammen som sjukdomen ofta innebär.
– Med boken ville jag visa skammen och få bukt med den. Alla sjukdomar som sitter i hjärnan är det skam kring, som missbruk och psykiska sjukdomar. Man ska skämmas lika lite för alzheimer som över att få cancer.
För att lyckas få till det språk som är spänningsromanens fick Åsa Ericsdotter kämpa hårt. Det poetiska formuleringarna la sig över berättelsen och gjorde att den inte fungerade tyckte hon. Därför översatte hon hela boken till engelska. På det språk som inte är hennes modersmål blev meningarna kargare och renare. Därefter översatte hon tillbaka den till svenska, och i den versionen blev den som hon ville ha den.
Vinterbad på Peaks Island utanför Portland där författaren Åsa Ericsdotter bor.
Det betydde inte att förlagen var nöjda. Hennes gamla förlag, Albert Bonniers Förlag, refuserade den och även andra förlag tog samma beslut. Den landade till slut på det Bonnierägda Forum.
– Min gamla förläggare ville att jag skulle fortsätta med poesin. Många vill att man ska stanna inom sin genre. Jag hade en roll inom poesin och nu har jag kastat bort den. Det finns en hierarki mellan genrer, högst är poesin och lägst är spänningslitteraturen.
Är inte det där en gammal kliché?
– Jag vet inte. Jag bor ju inte i Sverige längre, så det är mycket jag inte vet. Man får inte recensioner på samma sätt i varje fall, men man får läsarnas kärlek.
De timmar Åsa Ericsdotter inte skriver, tar hon hand om sina båda söner, fem och åtta år gamla, som hon hemskolar och hon kör runt i sin truck som en typisk amerikan. Hon beskriver att det finns en frihet i USA som inte finns i Sverige.
Författaren Åsa Ericsdotter lämnade Uppsala som ung för Paris och bor nu på en ö utanför Maine, USA.
– Jag passade inte in någonstans i Sverige. Jag hade konstiga kläder och spelade saxofon. Men som invandrare är du automatiskt utanför utan att det är något fel på dig och jag trivs i den rollen. USA är också frihetens land, ingen bryr sig om hur du går klädd eller hur du uppfostrar dina barn.
Men Uppsala är ändå den plats som hon kallar hemma.
– Jag bor i Maine, men Uppsala kommer alltid vara mitt hem. Därför utspelar sig också min nästa roman i Uppsala.
Handlar den om människor som får strupen avriven av katter?
– Det jag kan säga är att det är en skräckroman i Uppsalamiljö.