Det är en tyst och stilla lördagsmorgon i ett vårvälsignat Sigtuna.
Så tyst och stilla är denna morgon att man kan höra en boksida vändas på minst tjugo meters avstånd.
Samtidigt är många människor i rörelse. Många tycks överraskade av kanonvädret. Tjocka vinterjackor hänger över underarmar eller är knutna kring midjor. Många rör sig i par eller mindre grupper i riktning mot den lokal som rymmer nästan punkt på Sigtuna litteraturfestivals späckade program, som i år lockade närmare tusen besökare och flera kända svenska författare.
Många, visar det sig, rör sig mot S:t Pers skolas aula, som fylls på till dess att den är nästintill fullsatt.
Snart tar författaren Jan Guillou, konstnären Marie-Louise Ekman och tidningsdrottningen Amelia Adamo plats på scen.
Trion ska diskutera arvet efter 1968, året då vänstervågen fick en hel generation att göra uppror och radikalisera samhällsdebatten.
– Själv tillhörde jag den långa svansen, men ni stod ju längst fram på barrikaderna, säger Amelia Adamo, som modererar samtalet.
Att sätta fingret på arvet efter symbolåret är inte de enklast –, det är lättare att prata om hur det var då.
– Det var en värld som var lätt att ta ställning till, säger Jan Guillou, som i höstas utkom med romanen "1968".
Han radar upp händelser från året ifråga och från publiken hörs många igenkännande hågkomsthummanden.
– Det fanns en övertygelse om att man, om man gick ihop i en grupp, kunde förändra världen, säger Marie-Louise Ekman.
När det gäller arvet från 1968 är Guillou och Ekman eniga om att det mestadels finns positiva saker att ta fasta på.
– Jag vill tro att det som hände då lade grunden till att vi i dag har det så pass bra i Sverige, säger Marie-Louise Ekman.
Samtalet rundas av, men innan dess hinner akademiledamöterna Horace Engdahl och Kristina Lugn får sig varsin känga.
Att Litteratursverige skakas av Svenska Akademiens ständigt pågående kris märks annars föga i det majsköna Sigtuna.
Utanför Sigtunas bokhandel sitter författarna Mikael Niemi och Per Schlingmann och signerar böcker i en svalkande skugga.
– Det är inspirerande att träffa människan bakom orden, säger Julia Willig, som besöker festivalen tillsammans med mamma Christina.
Julia Willig får en bok signerad av Mikael Niemi och lägger ner den i en tygpåse som redan är tung av signerade böcker.
En annan festivalbesökare som just fått Miakel Niemis roman "Koka björn" signerad av författaren i egen hög person är Maria Mittjas.
– Jag berättade för Mikael att jag har besökt hans hemort Pajala många gånger, och att jag där blev bekant med hans mamma, säger hon.
Maria Mittjas, Julia Willig och Christina Willig skyndar sedan vidare till nästa punkt på festivalens program.