Jessica Sjöblom har kommit ut med sin kapitelboksdebut för barn: "En lägenhet full av stjärnor".
– Nu skrattar jag högt! Den tesen träffade mitt i prick. Jag ser mig inte som en författare alls, egentligen.
Det är Jessica Sjöblom, Uppsala, som skriver i ett mejl att hon skrattar när hon läser UNT:s tes att barnboksförfattare debuterar efter att de har fått barn. Hon skrev manuset till sin kapitelboksdebut "En lägenhet full av stjärnor" för nästan 13 år sedan. När hon började skriva var hennes förstfödda dotter Alva, bara några månader gammal.'
– Jag skrev de få stunder hon ville vila på dagarna. Som förstagångsmamma med stora svårigheter att bli gravid, tuff graviditet och en ännu tuffare förlossning, var hon jämt nära mig. Jag var rädd för att hon skulle sluta andas eller sätta i halsen, säger hon.
Manuset var inte något manus, till en början. Då var det en saga till och om den nyfödda bebisen. Texten låg tillsammans med andra babysaker och dopminnen i en låda, som det var tänkt att Alva skulle få när hon blev större.
När Alva blev sju och hennes lillasyster fem, ville de titta igenom sina gamla babysaker som sparats. Alva hittade "manuset" och undrade vad det var för något.
– Jag berättade för henne att det var en bok, utan att säga vem som skrivit den. Vi högläste den och båda barnen älskade den. Sen la vi tillbaka den bland Alvas saker.
Uppslag ur "Sagoboken samlade sagor om familjen Stentroll".
För snart två år sedan ville barnen läsa den igen. Då undrade de varför det inte var en riktig bok, utan bara papper.
– Jag svarade att det var för att det var jag som hade skrivit den. Alvas första reaktion var: "Då skickar vi in den, så att det blir en bok!" Så vi gjorde det och fick ja från tre förlag. Där blev det magi för oss, Alvas bok finns på riktigt, och hon är så stolt, säger Jessica.
För illustratören, Annelie Lundgren, Uppsala, var det inte alls så. Hon fick sina barn på 1990-talet så de är vuxna nu, men hon tyckte inte det fanns tid att vara kreativ under småbarnstiden.
– Det är jätteintressant att se hur saker förändras och hur vi formas av vår tid. Jag hade två friska och lugna barn men min kreativitet har fått stå tillbaka. Att vara småbarnsförälder är att bli avbruten hela tiden, säger hon.
Ett diskbråck tvingade henne att gå ner i halvtid på sitt lönearbete. Då började hon skriva en bok om de basala grunderna om färglära.
– Nu har jag varit helt absorberad av "Sagoskogen och stentrollen som bor där", skriven av Johanna Blomgren, i en och en halv månad, jag har levt med dem. Det blev en sån saknad när det var över. Sedan flera år har jag inget som pockar på mig i mitt liv, säger Annelie Lundgren.
Illustratör Annelie Lundgren.
Att inte ha småbarn och ändå illustrera barnböcker är inget som är konstigt enligt Annelie Lundgren. Hon har arbetat nära barn på olika sätt och på så vis fått utlopp för sin fantasi och hållit den vid liv. Hon brinner också för att väcka barns egen fantasi så att de blir nyfikna och vill utforska.
– Jag vet inte om man ens behöver vara förälder. Däremot behöver man vara i kontakt med barnet inom sig själv. Jag tror att fantasin ligger vilande i nån cell hela tiden, att man har den eller inte. Jag blir jätteglad om mina bilder får barns fantasi att komma i gång.
Johanna Blomgren som skrivit texten, började berätta sagor när barnen var nyfödda.
– Jag har hittat på sagor under tiden jag berättat från att de var bebisar. Nu gör vi sagor tillsammans, särskilt med tioåringen, jag börjar och hon får fortsatta, säger hon.