Bodil Malmsten hade en mångförgrenad bakgrund alltifrån den svenska designhistoriens centrum till jämtländsk landsbygd. Hon utnyttjade sin biografi – utan att bli självutlämnande – i sina böcker. Hon odlade som poet från begynnelsen en ganska otidsenlig stil som betonade rytm och vers mer än semantiska aspekter. Hennes skrivande låg nära musiken, och hon fick efterhand goda relationer till populärkulturen, ja hon blev en del av den. Journalister och uppläsningspublik älskade henne. Hon blev också en konkret aktör i offentligheten genom att tidigt utnyttja nätet som forum. Hon startade också sitt eget förlag Finistère.
LÄS MER: "Bodil Malmsten har avlidit"
Malmstens prosa hade ofta ett feministiskt perspektiv. Hon väjde dock inte för komplikationerna i detta tema, och jag tror att en yngre generations kvinnliga författare ibland önskade att hon varit mera ideologiskt rätlinjig i en del frågor.
Jag tror inte att det var någon flykt från en tryckande litterärt eller ideologiskt klimat i hemlandet som fick henne att bli EU-migrant och bosätta sig i Frankrike under åtskilliga år. Rapporterna från Finistère tillhör de delar av författarskapet som man kan förutspå ett liv också in i den framtid som brukar vara oerhört grym mot de kulturpersonligheter som uppmärksammats stort och brett i sin samtid. Det finns ett pris att betala för dem som ger sig nätet och andra ögonblickliga medier i våld.
Det som jag verkligen önskar långt liv i Bodil Malmstens produktion är den tidiga poesins sångbarhet och tunga allvar. Där ryker det ännu efter decennier från hennes brinnande arvegods.