– Jag har en komplicerad kärleksrelation till Australien. Även om jag älskar landet har jag ju sett mycket av det som inte funkar.
Christina Wahldén har alltid älskat att skriva. Hennes första manus skrev hon som 20-åring. Det blev en 350 sidor lång tegelsten som i slutändan inte publicerades. Istället blev Christina Wahldén journalist på Svenska Dagbladet där hon bevakade fall som gällde våld mot kvinnor och flickor. Så småningom gav hon sig åter in på författarbanan och har nu etablerat sig i branschen.
Hennes senaste deckare "Nämn inte de döda" utspelar sig i den australiska staden Darwin. Passionen för Australien föddes redan 1993 när Christina Wahldén studerade ett år i Sydney.
– Att skriva en bok som utspelar sig på andra sidan jorden kan man tycka är galet, men när min agent sa "skriv om det du brinner för" visste jag att jag ville göra det.
Vem som har rätt att berätta vilka historier är en fråga som präglat Christina Wahldén i sitt arbete. En av huvudkaraktärerna är polisen Jess, som tillhör ursprungsbefolkningen. Att skildra hennes perspektiv och historia har varit utmanande. Christina Wahldén har funderat över hur hon som vit medelålders kvinna ska kunna tolka den rasism som än idag drabbar ursprungsbefolkningen i Australien.
– Det är svårt såklart. Samtidigt är det viktigt att prata om. Och som författare måste man ju kunna sätta sig in i andras erfarenheter. Om varje författare bara skrev sin egen historia skulle det inte finnas mycket att läsa.
I boken finns också svenska Greta som backpackar i Australien. Genom hennes ögon är det lättare att ifrågasätta samhällsstrukturerna, förklarar Christina Wahldén. En stor del av berättelsen återges därför med Gretas perspektiv.
Det språkliga har också varit klurigt, menar Christina Wahldén. Dialogen ska funka på svenska men dessutom låta trovärdig i den australiska kontexten. Det har krävts en del research för att få till jargongen.
– Den australiska engelskan är olik den amerikanska och brittiska. En typisk grej är att man använder många förkortningar och smeknamn. En australisk översättare har fått provöversätta en del av boken och då lät det faktiskt som jag föreställt mig. Förhoppningen är ju att den ska kunna översättas till bland annat engelska.
Boken är tänkt som en första del i en serie. Christina Wahldén har redan börjat på uppföljaren, som hon hoppas bli klar med inom ett år.