Det glittrar i Elsie Johanssons ögon när hon pratar om glädjen över att få leva och tillbringa ålderdomen i sällskap med sin älskade Tore.
Både Elsie och hennes man Tore Fredriksson är vaccinerade sedan länge. Därför träffar hon helst UNT:s reporter och fotograf hemma i lägenheten i Sala backe.
– Det är ett väldigt ståhej nu med intervjuer i radio, tv och tidningar. Jag undrar vad det kan bero på? Att jag ger ut en bok är väl inte så märkvärdigt? Nej, det handlar nog om min ålder. Att en 90-årig tant lyckats pilla ihop nåt sånt här, ler hon och nickar mot det exemplar av "Bladet från munnen" som ligger på vardagsrumsbordet.
Att resonera på det viset är typiskt för Elsie Johansson. Det medger hon själv utan omsvep. Trots alla fina recensioner, priser och utmärkelser under ett mer än 40-årigt författarskap vill inte känslan av att vara en utböling i de fina salongerna försvinna.
– Jag kämpar fortfarande med dålig självkänsla, den går inte ur mig. Min tidigare pr-kontakt på Bonniers, Anna Tillgren, brukar säga "jag skulle vilja ruska om dig så att du förstår hur bra du är. Men det hjälper ju inte, säger Elsie Johansson och slår ut med händerna.
Den nya boken gick till en början under arbetsnamnet "Ryggtavlor" och var tänkt att bestå av fristående noveller. Men under skrivprocessen började Elsie foga in personliga tankar, funderingar och minnen från sitt långa liv. Resultatet blev en bok som inte liknar många andra. Den kluriga undertiteln lyder: "Betänkliga berättelser. Hälften sanning. Hälften dikt".
– Man kan väl kalla den för en berättelse- och samtalsbok. Mycket kretsar kring min egen livshistoria, och kanske kan man se den som mitt tack och farväl till läsekretsen. Jag tror faktiskt inte att jag kommer skriva någon mer bok. Men man vet ju inte, man ska aldrig säga aldrig, garderar sig Elsie Johansson.
Att hon tvekar hänger ihop med att "Bladet från munnen" tog mycket kraft att skriva. Den annorlunda formen har krävt sin tribut.
– Genom åren har diktraderna oftast kommit flygande till mig och bara krävt språklig bearbetning. Och en traditionell roman har ju sin fåra med en början och ett slut. Men att skriva på det här sättet har varit svårt och gjort mig trött, säger Elsie Johansson.
Hon hoppas att "Bladet från munnen" blir en bok som kan få i gång diskussioner i litteraturcirklar och läsgrupper. I så fall lär det bli livliga samtal om framför allt religion och sexualitet, bokens två överskuggande teman.
– Det är om sådana kontroversiella ämnen jag vill tala öppet och ärligt den här gången, ler Elsie Johansson.
Hon gissar att många läsare kommer att läsa boken med en känsla av befrielse. Andra kommer kanske snarare att känna förtrytelse. Det får vara som det vill med den saken, resonerar Elsie och föredrar att vända på det gamla talesättet så att det lyder "tiga är silver, tala är guld". Bättre att sjunga ut än att nynna på en halvkväden visa.
I boken berättar Elsie Johansson att hon för några år sedan valde att gå ur Svenska kyrkan. Hon frågar sig själv i texten: "Men i Herrans namn, varför det då?" och svarar: "Det var och är en ärlighetsfråga".
– Jag kan helt enkelt inte stå där i kyrkbänken och läsa trosbekännelsen när jag inte gör det med sanningsenlighet. Det vore en falsk handling av mig, säger hon.
Och så var det detta med 90-årsdagen på lördag 1 maj. Ingen stor sak enligt Elsie, som tillsammans med Tore och hans familj åker till Hälsingland för att fira i goda vänners lag.