En vabbande reporter når en vabbande författare på telefon. Vi kommer överens om att intervjun får pågå tills någon blir avbruten.
– Jag tror att han kommer sova nu, säger hon om yngste sonen.
Situationen blir så som det också alltid varit i konsten. Ett skapande i mellanrummen. Det är också just det Elin Cullheds roman om Sylvia Plath handlar om. I "Eufori" speglar hon sina egna erfarenheter som trebarnsmamma och författare i Sylvia Plaths liv och tankar.
– Min första undran var om någon som inte känner till Sylvia Plath skulle läsa boken. Men många läsare säger att de känner igen sig själva i den. En läsare sa att det stora med boken är att "jag får känna de fula känslorna man har som man inte kan stå för".
Elin Cullhed hade ägnat tre år åt att närma sig svårigheterna med att bli förälder, i text. Hon hade funderat över den sårbarhet som den som har fött ett barn kan uppleva, som den som inte fött lättare kan ducka för. Den utsattheten har Sylvia Plath också satt ord på i dikten "Tre kvinnor" (1962) när hon precis fått sitt andra barn, sonen Nicholas. "Det är hemskt att vara så öppen", skriver hon.
– Sylvia Plath hade funnits med mig som en klangbotten när jag skrev. Men så stekte jag de där texterna för de höll inte, och kvar blev Sylvia Plath som sken mot mig från boksidorna. När jag ställt mig frågan vad hon gjorde i mina texter beslöt jag mig för att skriva en roman om henne.
Då plötsligt fanns språket som Elin Cullhed ville befinna sig i och romanen blev lätt att skriva.
– Det är underbart att möjligheten att göra sig av med en text finns. Så kan man ju inte göra med en relation som går trögt. Men processen är ändå smärtsam. Det går inte att skriva utan den där smärtan. Man kommer vid någon punkt att känna sig förnedrad, löjlig, dum, vem tror jag att jag är? Det är så det är att skriva.
Boken handlar om Sylvia Plath och maken Ted Hughes. Två kämpande poeter i början på 60-talet, innan andra vågens feminism.
– De försökte vara moderna människor och måna om varandras författarskap. Men när man får barn skruvas ens frihet åt. Vems frihet är värd mest och vem ska ta friheten? I deras fall tar Ted friheten.
Samtliga teman går igen i Elin Cullheds eget liv. Hon och hennes man, som också är författare, träffades och fick barn unga. Under den tiden upplevde hon att det blev stort fokus på hans karriär.
– Det blev slagsida under några år, hur mycket vi än strävade efter jämlikhet. Jag tog i från tårna för att det skulle bli några böcker under de här åren. Det är ju mellan 26 och 35 som man gärna vill breaka med sitt skrivande, men det var också då våra tre barn kom.
Under söndagen ska Elin Cullhed tillsammans med författaren Tove Folkesson diskutera temat "Det svåra egna rummet" på bokmässan i Göteborg. Temat tar avstamp i Virginia Woolfs essä från 1929, där hon säger att för att kunna skriva skönlitteratur måste en kvinna ha pengar och ett eget rum.
– Temat är fortfarande aktuellt, men jag tänker också att skrivandet i sig är att skapa ett eget rum. Det handlar inte bara om att ha ett kontor. Genom att skriva kan jag spränga mig ur en mental tvångströja och uppfinna ett rum där allt är möjligt. Där friheten finns. Man måste som författare få bli besatt, riva ner himlen.