Ljudet från bomben vid regeringskvarteret ekar rött i Rebekkas minne.
Att skriva om Utøya kräver ett varsamt språk. Även i denna krönika måste jag välja mina ord med omsorg. Terrorattackerna är färska i minnet, även för oss i grannlandet Sverige.
I medielogiken gör närhetsprincipen att händelser som sker nära geografiskt eller kulturellt får större genomslag. Sedan är det så klart individuellt vilka nyhetshändelser som vi reagerar starkast på. Det har med igenkänningen i våra egna liv att göra, men också var vi är i livet.
Själv var jag nybliven tvåbarnsmamma när terrorattackerna i Norge skedde och följde rapporteringen hela natten.
Först attentatet vid regeringsbyggnaden i Oslo som dödade åtta personer och sedan de fruktansvärda skjutningarna på Utøya som tog 69 liv. Min tvåmånaders bebis låg bredvid mig i sängen. Trots att jag är journalist läste jag inte nyheter på ett år efter det. Det blev bara för mycket, för nära, för ohyggligt.
Den där reflexen slår till igen när jag första gången ser Nora Dåsnes bok. Bara titeln Missat samtal får mig att vilja slå bakut. Tankarna förs genast till alla de telefonsamtal som inte kom fram. Till unga människor som aldrig mer skulle svara i sin telefon.
Den olycksbådande titeln till trots, den här boken handlar om unga vid sidan av tragedin. De som inte var där, de som inte förlorade någon nära, men som ändå skakades och sörjer ett oläkt sår i Norges historia.
Författaren Nora Dåsnes vann Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2022 för sin grafiska roman "Ubesvart anrop", som nu ges ut på svenska av bokförlaget Alfabeta med titeln "Missat samtal".
Det är inget enkelt ämne Dåsnes tagit sig an. Men i sitt författarskap har hon byggt upp för detta. Hennes vänskapsroman ”Vita lögner, röda hjärtan” är skriven ur 12-åriga Tuvas perspektiv, delvis i dagboksform. Hennes nästa bok ”Låt skogen leva” bygger vidare på samma persongalleri. Denna gång står Baos kamp för skogen – och mot parkeringsplatsen – i centrum. En klart Greta Thunberg-inspirerad grafisk roman, med ett lagom mått av tonårskärlek blandat med klimataktivism.
Med Missat samtal ger sig Nora Dåsnes i kast med en mycket svårare historia. Sceneriet har flyttat från skogen till staden. Från fiktiva vardagsproblem till reell förlamande rädsla och oro.
77 personer dog i terrorattackerna i Norge 22 juli 2011. En bomb detonerade vid regeringskvarteret i Oslo och på ön Utøya sköts unga människor ihjäl. Nora Dåsnes grafiska roman Missat samtal handlar om sorgen efter attentaten.
Det är en månad efter Utøya och vi följer Rebekka, som inte kan släppa tankarna på det fruktansvärda. Hon kastas mellan vardagens mörker och den skärande röda skräcken som fyllde Norge den 22 juli. Hon var inte där, men hon hörde bomben. Hon såg fåglarna i flykten. Och någonstans skäms hon för att hon inte kan släppa det, som alla andra, gå vidare. Men det går inte.
En terrorattack slår mot de drabbade, men de skadar också så många fler – och det är det som Nora Dåsnes tagit fasta på.
Rebekka bor i en storstad tecknad utan färger, men det gråa är på något sätt tryggt och omhuldande, vardagligt och ofarligt.
Men sedan kommer mörka orosmoln. Tynger ned unga axlar. Med tandborsten i munnen strilar tårarna.
På nätterna surfar Rebekka för att förstå. Hon skriver listor för att försöka begripa det obegripliga. Men hon hittar inga svar.
På nätterna surfar Rebekka för att förstå. Hon skriver listor för att försöka begripa det obegripliga. Men hon hittar inga svar.
”Utøya
– Tyrifjorden, Hole kommun
– storlek: 10,6 hektar
– en gåva till AUF år 1950
– avstånd att simma från ön till land:
ca 550 meter”
Det är cirka 550 meter att simma från Utøya till land.
Det här är en tung bok, men den ger också en vägledning, till hur kollektiv sorg kan hanteras: tillsammans.
2021, tio år efter Utøya, kom Nora Dåsnes bok ut på norska. Nu finns den översatt till svenska. Också vi, här i grannlandet, måste påminna oss om det som hänt.
Vi måste påminna oss. Och det gör Nora Dåsnes med bravur.