"Nu är måttet rågat", tänkte Eva Kiani på väg till ett seminarium i försäkringsrätt 2007.
– Jag hade drömmar om en storslagen juristkarriär, samtidigt gick min självbild inte ihop med min bild av hur en juriststudent skulle vara.
Det var då Eva Kiani började gå in i den värld som skildras i debutboken "Det dolda arvet". Hon skapade ett alternativt universum där hon kunde släppa tvivlen på om hon valt rätt väg. Karaktärerna där kom att bli Eva Kianis följeslagare när hon (trots allt) slutförde sin utbildning, började jobba och bildade familj. Hon skrev för sin egen skull.
– 2018 startade jag egen firma och fick mer tid. Då bestämde jag mig för att våga skriva klart berättelsen och försöka ge ut den, säger Eva Kiani.
Fantasylitteratur, där allt är möjligt, är kanske så långt man kan komma från juridik. Eva Kiani konstaterar att det var för att hon behövde den kontrasten som hon sökte sig till genren.
– Jag har alltid läst mycket fantasy. Det är skönt att inte behöva begränsa sig till verkliga platser.
Det betyder inte att berättelsen inte har påverkats av hennes vardag. När bokens syskonskara måste förhålla sig till sina magiska krafter ställs de inför frågeställningar kring sina val och deras konsekvenser. Det speglar utmaningar som Eva Kiani mött i jobbet.
– Under flyktingvågen 2015 jobbade jag på Migrationsverket. Jag funderade mycket på varför olika länder valde att göra på olika sätt och vad det ledde till, säger hon.
När Eva Kiani beskriver sin roman låter det som klassisk fantasy, kamp mellan gott och ont i en medeltida miljö med magiska inslag. Magins roll är dock mindre än i många andra fantasyromaner.
– Magin är mer ett hjälpmedel än något som definierar dem. Berättelsen drivs framåt av karaktärernas inre resor. Hur de reagerar inför valet att böja sig för sina svagheter eller ta strid för vad de innerst inne tror är rätt. Boken kommer därför att tilltala även dem som inte är så vana vid fantasy.
21 augusti ges "Det dolda arvet" ut på Hoi förlag. Minst två uppföljare väntar. Även om Eva Kiani i många år inte visste att det var sin debutroman hon skrev på om kvällarna efter jobbet, är det en barndomsdröm som går i uppfyllelse.
– Författare var det första jag ville bli. Jag minns när jag såg bokryggarna i skolbiblioteket och insåg att det faktiskt var människor som skrivit böckerna. "En dag ska mitt namn stå där", tänkte jag, säger Eva Kiani.