Matilda Nilsson: De var kvinnliga pionjärer innan världen var mogen

1916 skickar 24-åriga Edith Södergran sina dikter till litterära chefen på Holger Schildts förlag. Hon skriver: ”Kan ej bedöma om mitt försök att debutera är för tidigt eller ej, vore tacksam om ni ville bistå mig med ett råd.”

”Frågan till Schildt är inte om utan när hon ska debutera,” skriver tidningen Vi Läser.

I en anmärkning till ”Septemberlyran” (1918) förklarar Edith Södergran sin ordkonst:

”Min självsäkerhet beror på att jag upptäckt mina dimensioner. Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.”

Kan det vara så att föregångare vet att de är banbrytande?

Det har blivit på modet att skriva om historien i barnböcker, att ge upprättelse till kvinnor som blivit förbisedda. Succéböckerna ”God natt-sagor för rebelltjejer” är ett av många exempel på peppiga girl power-samlingsverk om historiska (och nutida) kvinnor.

Men när dagens författare och illustratörer nu gläntar på barns dörrar till Hilma af Klints och Edith Södergrans verk är det deras gärning, inte deras kön, som är i fokus.

Det finns något hjältemodigt över konstnären Hilma af Klints krav i slutet av sitt liv: att ingen ska få se hennes verk förrän 20 år efter hennes död.

I nya konstbilderboken ”Hilma af Klint : Kartor över osynligheten” tycks 80-åriga Hilma trygg i att en dag kommer världen vara mogen för hennes skapande. En dag, längre fram, långt efter hennes död.
Hon ska få rätt. Långt senare.

Boken, utgiven av Alfabeta och Moderna Museet, utgår biografiskt från Hilma af Klints (1862–1944) liv. Den bjuder på 15 av Hilma af Klints målningar, men också Karin Eklunds illustrationer och mönster som är inspirerade av den abstrakta konstnärens färgskalor och sjökorten som familjen af Klint ritade i generationer.

Osynliga vågrörelser genomsyrar 1800-talets och 1900-talets vetenskapliga upptäckter. En ung Hilma af Klint stirrar envist på ett glas vatten. Hon vill ha kontakt med andevärlden. Hon vill måla den.

För att skildra Hilma av Klint måste man även in i hennes andliga värld. Det går inte att ha det ena utan det andra. Det inser Uppsalaförfattaren Ylva Hillström, som också är intendent på Moderna Museet.

I konstbilderboken får Hilma af Klints abstrakta målningar bre ut sig, hennes konstnärskap lysa.

I sagoboken ”Landet som icke är” möter vi Edith, som likt poeten Edith Södergran (1892-1923) flyr in i en annan värld bortom sjuksängen. Edith Södergrans far dog i tuberkulos när hon var 15 år och ett år senare fick hon samma sjukdom.

Södergran var 31 år när hon dog. Hennes diktsamling är inte stor, men betydande.

Finlandssvenskans sista verk ”Landet som icke är”, gavs ut efter hennes död.

Författaren Kristina Sigundsdotter har lånat Edith Södergarns vackert motsägelsefulla boktitel och är märkbart influerad av Södergrans poesi. Boken från Förlaget är inte främst en skildring av Edith Södergrans liv, mera en tolkning av hennes tankevärld.

Hämtade ur Edith Södergrans bildspråk är Tärningskasterskan som en symbol för döden, vitt och rött i kontrast och Lyckokatten som spinner sin lyckotråd. Skärvorna i gräset förstärks av Clara Dackenbergs illustrationer.

Dramaturgin påminner om Astrid Lindgrens ”Allrakäraste syster”. Två systrar i en drömvärld, vacker och underbar, men äventyrlig och förgänglig.

Landet som icke är och Hilma af Klint : Kartor till osynligheten ger barn vägar till poesi och konst. Det är litteratur som kan inspirera framtidens pionjärer.