Li Bennich-Björkmans mamma flydde från Estland under krigshösten 1944 tillsammans med en syster. Två andra systrar och deras föräldrar blev kvar i Estland. Den ena av de flyende systrarna flyttade vidare till Kanada, medan den andra, Lis mamma, blev kvar i Uppsala, träffade en svensk man, gifte sig och fick barn.
– Under hela mitt liv har jag velat förstå henne, vad som händer i en människa som tvingas lämna sitt liv bakom sig och ska bygga upp ett nytt i ett annat land. Det är en smärtsam process som präglar flyktingens existens och ofta också nästa generation.
– När man flyr från ett land i krig förlorar man kontrollen över sitt liv. Det är viktigt att återfå kontrollen snabbt och kunna göra egna livsval.
I boken "Sörja ett liv, leva ett annat" berättar Li Bennich-Björkman om sin mamma och om andra esntiska flyktingar, men boken rymmer också intervjuer med flyktingar från Bosnien som kom 1992–1993. Båda flyktinggrupperna hör till de största som har nått Sverige.
– Jag har länge forskat om flyktingar och deras exiltillvaro. Men jag tycker att mycket av det som har skrivits i ämnet är otillfredsställande. Det handlar mest om problem vid flyktingmottagandet och om integration, kategoriskt, fyrkantigt och långt från själva livet, säger Li Bennich-Björkman från hörnet av sin soffa i det varmfärgat inredda arbetsrummet i Skytteanum i Uppsala.
Boken har tagit flera år att skriva, med den ville hon göra en mer personligt hållen analys.
– Det öppnade en del minnesrum för mamma och det hela blev en fin upplevelse för oss båda. Egentligen hade jag tänkt skriva en mer vetenskaplig bok om exiltillvaro, men på det här sättet blev den mer personlig.
Hon berättar att nästan alla flyktingar hon har intervjuat tänker att situationen är temporär och att när allt har lugnat ner sig i landet som man lämnat ska man återvända. Men få gör det.
– Att inse att inget längre är sig likt i livet är smärtsamt. Men det kan också finnas ett ljus i situationen, en väg framåt.
Li Bennich-Björkman är professor i statskunskap vid Uppsala universitet, men hon konstaterar att hon blir alltmer intresserad av historia. Hennes nästa bok ska handla om intellektuella grupper och nätverk i det forna Sovjet och i angränsande stater, grupper som inte direkt var politiskt aktiva, men som var mer liberala i sina samtal.
– Olika aspekter av existensen är ständigt närvarande, även inom statsvetenskap. Ibland önskar jag att jag hade läst psykologi också. Det krävs flera olika akademiska discipliner för att förstå människan.