Att läsa och skriva har alltid varit Mia Öströms största intresse. Hon läser tre–fyra böcker per vecka och skriver just nu på två manus och kommer även ut med en bilderbok till våren. "Jag har alltid en extra värld att kliva in i, så jag har aldrig tråkigt", säger Mia.
– Vad händer om en förälder förvandlas och försvinner, men fortfarande finns kvar?
Mia Öström utforskar frågan i sin bok "Sjuk i hela huvudet", som handlar om Uppsalatjejen Alva vars mamma befinner sig på ett behandlingshem för en psykos och pappan som förlorar sig i sin egen sorg. Mia berättar att böckerna är hennes sätt att förstå i efter hand, att göra saker begripliga utifrån andra berättelser men med samma problematik. Ett ämne som är viktigt för henne är psykisk ohälsa.
– Jag har en lillebror som inte orkade leva och det har såklart påverkat mig på många sätt. Sorg och förlust skriver jag ju mycket om. Det är klart att jag har egna erfarenheter, framförallt när det kommer till tystnad. Man blir väldigt ensam.
Boken handlar om allt från kärlek, vänskap, att hitta sin egen identitet, till att utforska tankar kring oro och mod. Mia föreläser ibland på skolor för klasser som läst hennes böcker. En återkommande fråga hon får av eleverna är hur hon får sina idéer. Men Mia menar att det inte krävs så mycket mer än att titta runtomkring sig.
– Jag letar ju alltid i mig själv. Jag skrev precis upp ett samtal som jag hörde nu på caféet mellan två kvinnor, som jag kommer använda.
Mia döper dessutom alltid alla sina karaktärer till hennes vänners barns namn. Och alla killar är killar hon varit olyckligt kär i. En inspiration till denna bok är en konstutställning som Mia varit på i Stockholm, med den amerikanska konstnären Chris Burden som gör skruvade experiment. I boken ligger han till grund för en karaktär som Alva inspireras av när hon själv ska utsätta sig för jobbiga situationer. Experimenten bidrar också med drastisk humor, mitt i allt jobbigt.
– Han skulle testa sina gränser både fysiskt och mentalt och låste bland annat in sig i en förvaringsbox i sju dygn. Otroligt inspirerande att man vågar!
Alvas oro präglas mycket av hennes frånvarande föräldrar. Det är något Mia själv har erfarenhet av, vilket hon förstått som vuxen.
– Att inte veta vem man själv är tror jag är en slags existentiell ensamhet.
Att få andra att känna sig mindre ensamma, det är grunden till att Mia Öström skriver.