Magnus Green fortsätter att skriva ned sina drömmar i runskrift. Möjligen kan det bli ytterligare en volym av "Drömvist" i framtiden.
"Intressant men troligen outgivningsbart", sade handledaren på Institutionen för nordiska språk efter att ha läst igenom Magnus Greens manus. Att ett förlag skulle vilja ge ut en bok skriven på fornnordiska runor trodde professorn inte på.
Men pessimismen visade sig vara ogrundad. Hybridförlaget Lava gav nyligen ut Magnus Greens debutverk, som kan beskrivas som en drömdagbok.
– Jag minns oftast mina drömmar och skriver ned dem så fort jag vaknat, säger Green.
Inte särskilt originellt, skulle man kunna hävda. Det är bara det att 27-åringen inte använder sig av det svenska alfabetets 29 bokstäver när han formulerar sig. Han skriver i stort sett lika obehindrat med runor.
Allt började med ett stort intresse för runstenar och vikingar under pojkåren. De senaste fyra–fem åren har han studerat runor via kurser på Uppsala universitet. Just nu håller Magnus Green på med en masteruppsats.
Parallellt med studierna, som också inkluderar en masterexamen i latin, har Magnus Green låtit sin dagbok "Drömvist" växa fram.
Men att ge ut den i runskrift – om man vill spetsa till det en smula låter det som om du helst inte vill bli läst?
– Tvärtom, det här är en bok som tigger om att bli läst. Man måste inte ens tycka om innehållet för att ha utbyte av den. Förhoppningsvis kan "Drömvist" bidra till att fler fascineras av runor och lär sig grunderna i ett urgammalt skriftsystem.
Magnus Green tror inte att tröskeln bland den bokintresserade och kunskapstörstande allmänheten är för hög. Förordet är skrivet med vanliga bokstäver och innehåller de verktyg som krävs för att tyda runorna. De 30 runformer som Magnus Green använder sig av finns förstås avbildade och fungerar som en chiffernyckel för den oinvigde.
Faktum är att runor i undantagsfall kom till användning som chiffer under 30-åriga kriget. Enskilda officerare i Gustav II Adolfs armé använde sig då av runskrift för att förmedla krypterade underrättelser.
– Just under 1600-talet fick runorna ett uppsving i och med riksantikvarien och riksbibliotekarien Johannes Bureus intresse för runskrift. Det var han som gav ut den senaste boken författad på runor, den första svenska ABC-boken, berättar Magnus Green.
Magnus Green skriver snabbt ned samma mening på runskrift och med vanliga bosktäver.
Får man tro honom har intresset för runor aldrig riktigt dött ut. På Uppsala universitet ges kurser som ständigt lockar nya studenter. På den distanskurs som Magnus Green började med för några år sedan deltog 160 studenter. Antalet runforskare världen över är så dock så få som omkring 30.
Själv vill Magnus Green gärna bidra till att den kunskap som finns i den akademiska världen förs ut till allmänheten.
– Det är vår skyldighet att göra forskningen tillgänglig för folket som via skattsedeln finansierar oss, säger han.
Han ser sin debutboken "Drömvist" som ett av bidragen till att levandegöra ett kulturarv, inte bara för samtiden.
– Egentligen har jag nog skrivit boken lika mycket för eftervärlden.
Runor är en del av vårt kulturarv. Det vore synd om kunskapen gick förlorad. Så resonerar Magnus Green och lever som han lär.
Boken släpptes i mitten på mars och har mötts av ett stort intresse. Intervjun med UNT är bara en i raden av intervjuer den senaste tiden.
– Om jag skrivit min drömdagbok med vanliga bokstäver undrar jag hur många som brytt sig om den. Runorna ger texten ett mervärde, säger han.
Det man får på köpet är, enligt honom, en konstnärlig skönhetsupplevelse.
– Runor skänker texten ett estetiskt värde som vanliga bokstäver sällan ger.