"Det är så jävla hard core att vara kvinna." Den slutsatsen kommer Tove Folkesson fram till i nya boken "Hennes ord – Värk I-III". Boken är första delen i en ny romansvit som handlar om den naturliga döden och födandets stora mysterium.
Folkesson återvänder till Öland och den stora linden, släktgårdens vårdträd som vakar över gården där ingenting och allting förändras – men som också hotar att falla. Hon återvänder till landsbygdens och naturens innersta hemligheter och till köket ämnat för generationer, befolkat av hennes åldrande mormor som löser korsord, och den cancersjuke morbror Arne som kommer och går, stark och fåordig, de sista av sin generation.
Det är sin mormors ord som Folkesson försöker rädda. Det är som om hela hennes existens vilade på dem. Folkesson är övertygad om att språket ärvs på mödernet och måste skickas vidare nu. Hon återvänder så till jägarinnornas hemtrakter för att i sitt inre bereda plats för arkaiska känslor, för att vända sig mot vårdträdet med orden "må det ske med mig som du har sagt" och ta emot ett barn.
Romanen är en explosion av förundran över hur starkt begäret efter ett barn kan vara – och den innerliga längtan efter att få bli mor i en värld som inte gör det lätt för homosexuella att bli föräldrar. Efter lång väntan kommer Tove och hennes Hanna till sist fram i kön på Reproduktionsmedicin på Huddinge sjukhus och en labyrint öppnar sig av spermieadministration, ägglossningstest och normens tysta, ekande fråga: "Hur gjorde ni?"
Folkesson återkommer gång på gång till själva bebådelsen, frågan om ögonblicket i vilket livet börjar och när det slutar. "När blir ett barn till? När två människor som längtar efter en familj träffas, faller handlöst, i ögonblicket de ser sina liv korsas och smälta samman. (...) Eller är det någonstans i Postnords katakomber ett barn blir till? Ifall brevet inte kommer fram blir vi ju inte kallade."
Tove Folkesson är en produktiv författare som debuterade 2014 med uppväxtskildringen "Kalmars jägarinnor", första delen i en trilogi som avslutades med "Ölandssången", för vilken hon tilldelades Svenska Dagbladets litteraturpris 2017.
"Hennes ord", som är Folkessons fjärde roman, strömmar som tanken – flyktigt och skört, mitt i det vardagliga – och söker hela tiden gripa tag i det sista blänket. Som om allting hotade att upplösas och försvinna mitt i livet, bland Instagramflöden, författarträffar på bibliotek, resor och hotellnätter i nya lakan. Genom hennes blick får allting ett sällsamt skimmer som belyser fårorna i tiden, där förgänglighet och framtidstro sås sida vid sida av Folkesson i hennes traktor.
Författarskapets och moderskapets förundran delar i romanen samma tillstånd och blir "bärare av det som blåser bort". Folkesson studerar det som händer med den egna kvinnokroppen, som rättar sig i släktled av kvinnlig tyst urkraft och rå erfarenhet. I en passage beskriver hon hur hon studerar spåren av en graviditet i sin handflata: en blodig frökapsel som liknas vid ett varmt universum som kunde ha blivit ett barn, men som hon måste begrava.
I bokens sista del går skriften in i en poetisk andning med stöd av Sapfo-fragment. Här vänder sig Folkesson mot framtiden. Man sugs in i hennes melankoliska tillstånd av undran – över det som var och är i vardande. Man längtar efter att få läsa mer.
Litteratur
Tove Folkesson
Hennes ord – Värk I-III
Albert Bonniers förlag