Astrids brev har legat i ett bankfack till nu

Per-Ola Björklund har skrivit boken "Alla älskar vi Astrid", som grundar sig på brevväxlingar mellan honom och Sveriges mest älskade författare.

Per-Ola Björklund spelade fiol hemma hos Astrid Lindgren på Dalagatan en tid innan hon skulle fylla 90 år. Stockholm, 1997.

Per-Ola Björklund spelade fiol hemma hos Astrid Lindgren på Dalagatan en tid innan hon skulle fylla 90 år. Stockholm, 1997.

Foto: Kerstin Kvint

Litteratur2021-08-04 17:02

Per-Ola Björklund kom i kontakt med Astrid Lindgrens böcker när han växte upp under 1960-talet. Framför allt var det böckerna om Emil som han kände igen sig i. Hans mamma Britta växte upp på bondgården Svanängen utanför Knivsta, där Per-Ola och familjen spenderade mycket tid.

– Svanängen blev mitt eget Katthult.

I boken "Alla älskar vi Astrid" besöker Per-Ola Astrids barndomshem Näs, där han av en slump träffade Sara Schwardt, som även hon brevväxlade med Astrid Lindgren som ung flicka, vilket resulterade i böckerna "Dina brev lägger jag under madrassen – en brevväxling 1971-2002" och "Kära Astrid, det är jag igen...".

Nu kommer hans egen bok om brevväxlingen mellan honom och Sveriges mest älskade och berömda författare.

Breven i "Alla älskar vi Astrid", som släpps på Gidlunds förlag den 9 augusti, har legat i ett bankfack sedan 2002.

– Jag hade länge undrat vad jag skulle göra med breven.

Per-Ola är född i Uppsala och är delvis uppvuxen på Höganäsgatan. Han träffade Astrid första gången 1985, när hans vän Mats Huddén hade dramatiserat "Bröderna Lejonhjärta". Efter det mötet påbörjades brevväxlingen mellan Astrid och Per-Ola, som blev mer och mer personlig under årens lopp.

– Hon tröstade mig när min pappa hastigt gick bort. Hon kunde förstå sorgen och saknaden och tröstade mig mycket när det hände. Och när mitt äktenskap fick en kris 1997 fanns hon också där.

Förutom breven innehåller boken intervjuer med Louise Edlind-Friberg, Kerstin Kvint, Mats Lindgren, Karin Nyman, Inger Nilsson och Björn Gustafson. Det tog tre år att färdigställa den.

– Astrid sa på skämt en gång "varför skriver jag så mycket med dig, jag måste vara kär i dig!" och blinkade, säger Per-Ola Björklund och fortsätter:

– I mig tror jag att hon såg en kämpande, envis kulturperson som hon kunde känna igen sig i. Hon tog alltid parti för den svaga, och hon hade en ödmjukhet och värme som hon spred omkring sig. Hon hade en förmåga att se och bry sig om människor.

undefined
Per-Ola Björklund spelade fiol hemma hos Astrid Lindgren på Dalagatan en tid innan hon skulle fylla 90 år. Stockholm, 1997.

Per-Ola och Astrid träffades bara tre gånger. Den andra gången kom Astrid till Falun för att se Per-Olas urpremiär av pjäsen "Jerusalemspelet", och den sista gången hemma hos Astrid, bara några dagar innan hennes 90-årsdag.

Samma dag som Astrid Lindgren dog, den 28 januari 2002, fick Per-Ola ett brev från henne.

– Det kändes spöklikt, som att ha kontakt med döden på andra sidan.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!