Det Ă€r festivalsĂ€song och Athena Farrokhzad har just mellanlandat hemma i Bagarmossen utanför Stockholm. Köksfönstret stĂ„r pĂ„ glĂ€nt, bekanta gĂ„r förbi och hejar in genom glipan. Hon ska snart tillbaka till Berlin â till parkerna med Ă„snor â och till finalen av ett Ă„rslĂ„ngt vistelsestipendium. Nu har hon varit pĂ„ poesifestivaler, senast i Rotterdam dĂ€r hon lĂ€ste de tio första sidorna i sin kommande fjĂ€rde bok. Hon lĂ€ste pĂ„ svenska medan projektioner av översĂ€ttningarna till nederlĂ€ndska och engelska visades pĂ„ vĂ€ggen. Hon gillar att lĂ€sa inför publik.
ââDet Ă€r inte för alla. Det finns fantastiska poeter som inte alls Ă€r förtjusta i det, men jag tycker om att prova orden i kroppen, i rummet, i mötet. Det ger mig mycket.
Athena Farrokhzhad lever upp till förnamnet som hon delar med den grekiska antikens stridande gudinna. Redan den rosade och rikt översatta debuten "Vitsvit" gjorde henne till en tongivande poet och hennes författarskap beskrivs ofta i termer som politiskt och aktivistiskt. Om hon varit mindre i hetluften pÄ senare Är beror det delvis att hon har Àgnat sig Ät förÀldraledighet och eget skrivande.
I tolv Ă„r har hon ocksĂ„ varit lĂ€rare vid författarutbildningen pĂ„ Biskops Arnö â men inte lĂ€ngre. I höst blir hon tillsammans med sin kollega Ida Linde kurator för litteraturverksamheten pĂ„ Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.
ââJag har aldrig kĂ€nt mig sĂ„ lockad av att jobba pĂ„ förlag eller tidningar, det hade varit svĂ„rt att gĂ„ frĂ„n att jobba pĂ„ en folkhögskola till ett företag. Det som Ă€r vĂ€ldigt fint Ă€r att vi nu ska jobba pĂ„ uppdrag av Stockholm stads invĂ„nare, det kĂ€nns sĂ„ roligt att fĂ„ göra en litteraturverksamhet med bredd och spets.
DjurvÀrldens proletÀr
Förutom poet, kritiker, översÀttare, dramatiker och litteraturkurator Àr hon nu ocksÄ expert pÄ Äsnor. "à snans Är", som kommer i slutet av augusti, handlar om ett berÀttarjag som pÄ djupet identifierar sig med djurvÀrldens proletÀr, trotjÀnaren som dumförklaras för att kunna exploateras, som hon sÀger, som det inte ens gÄr att rimma pÄ. Kanske inte sÄ konstigt för en poet med Karl Marx-byst (i sjÀlva verket en sparbössa, Das Kapital) bredvid kaffebryggaren, men "Äsna" Àr ocksÄ en drÀpande förolÀmpning. I hennes ögon just dÀrför extra intressant.
ââFinns det nĂ„got djur sĂ„ komplext som Ă„snan? sĂ€ger Athena Farrokhzad och hĂ€mtar sjĂ€lva upprinnelsen: en ganska stor, rĂ€tt osannolik porslinsĂ„sna med korgar nu fyllda av habanerofrukter och vitlök.
Hon hittade den under ett loppisbesök tillsammans med sin Àldsta dotter.
ââJag blev djupt rörd av den hĂ€r Ă„snan â av att den stod dĂ€r dammig pĂ„ hyllan â och kĂ€nde: "kom, jag ska ta hem dig".
Svepas med
"Vad vet man om vart livet ska föra en?" frÄgar hon sig ett och ett halvt Är senare. "à snans Är" Àr tematiskt lika sammanhÄllen som "Vitsvit" men formmÀssigt nÀrmast ett uppror mot den estetiskt tuktade debuten. "Vitsvits" fÄradiga dikter tog fem Är att komponera. I den nya har hon lÄtit sig svepas med.
ââJag tycker om "Vitsvit" ocksĂ„. Den boken var tvungen att vara sĂ„. Men det Ă€r ocksĂ„ nĂ„got med att skriva en dikt som handlar om migration och kamp och rasism och som Ă€ndĂ„ Ă€r sĂ„ respektabel i sin ton, som jag inte Ă€r helt förtjust i, sĂ€ger Athena Farrokhzad.
Om bara en vecka ska "à snans Är" gÄ till tryck. Kanske Àr det först nu som hon bÀttre förstÄr vad hon skrivit, och varför en dammig porslinsÄsna i SkarpnÀck kunde fÄ sÄ djupgÄende konsekvenser för hennes liv och skrivande.
ââJag tror att det hĂ€r Ă€r en bok som handlar om att bĂ€ra, om det finns ett verb som Ă€r centralt sĂ„ Ă€r det att bĂ€ra. Att bĂ€ra sin historia, att bĂ€ra barn, att bĂ€ra en massa projektioner, att bĂ€ra sorg. Det hĂ€r hade jag inte kunnat sĂ€ga för ett Ă„r sedan, jag kĂ€nner mig sjĂ€lv helt förundrad över att jag skrivit en hel jĂ€vla bok om Ă„snor.
Ă snan som kulturhistorisk figur finns med, central bĂ„de i kristendom och islam. Men hennes Ă„sna hĂ€rbĂ€rgerar ocksĂ„ en tung sorg efter bröder â eller kusiner â som dött i förtid och blivit hemskickade till sin mor i likkistor.
"Vidrig komplikation"
Athena Farrokhzad har inte besökt sitt första hemland, Iran, pÄ tio Är. Liksom författaren Edward Said konstaterar hon att exilen Àr "fÀngslande att tÀnka pÄ men fruktansvÀrd att erfara". I "à snans Är" finns ocksÄ insikten om hur en resa tillbaka, och upptÀckten av allt det som inte lÀngre finns, skulle kunna slÄ sönder nÄgot för alltid.
ââVad Ă€r ett hem? Jag har aldrig haft sĂ„ mycket hem som i Bagarmossen, det Ă€r mitt hem pĂ„ jorden. Men i boken finns Ă€ndĂ„ en bild av Ă„snan som vill vila sitt huvud i halmen, i sitt stall, men som aldrig kommer dit.
I dag Àr hon 38 Är och tycker trots allt att livet blivit vÀldigt mycket bÀttre.
ââJag var ett ganska olyckligt barn, pĂ„ ett sĂ€tt har jag varit lycklig varje dag Ă€nda sedan jag flyttade hemifrĂ„n, men mycket har ocksĂ„ blivit svĂ„rare. Jag tĂ€nker att resten av livet kommer att handla om att begrava mĂ€nniskor som man Ă€lskar. Det Ă€r inte bara min livbetingelse â den Ă€r allas och den Ă€r orimlig. Men exilen i bemĂ€rkelsen vara Ă„tskild frĂ„n mĂ€nniskor som man Ă€lskar Ă€r ytterligare en vidrig komplikation i detta redan vidriga förhĂ„llande.