Lykke går på Katedralskolan i Uppsala, men är sällan där. I stället går hon ofta till Gamla Kyrkogården för att sitta vid sin bror Charlies grav. För att mota bort allt som skaver ger hon sig ut när alla sover för att åka inlines, särskilt i Engelska parken. Där möter hon en natt Sami. De blir genast förälskade. Men det är inte enkel kärlekshistoria.
– Jag började skriva i tredje person, men upptäckte att det blev en för stor distans mellan mig och Lykke. Men när jag skrev i jag-form landade jag i henne. Jag tycker väldigt mycket om Lykke, fast hon är en rätt jobbig person, säger Johanna Nilsson och tillägger att hon tycker att hon ibland lyckas bättre än andra gånger att hitta en karaktärs egna röst.
– Kanske påverkade det att Lykke bor i just Uppsala. När jag är bekväm i miljöerna är det lättare att landa i rätt språk.
Lykke bor i en villa i Kåbo.
– Men jag skulle inte säga att det är en trygg miljö egentligen, henne föräldrar håller på att skilja sig och huset är fullt av sorg efter hennes storebrors nyliga självmord.
Johanna Nilsson debuterade 1996 med den delvis självbiografiska boken "Hon går genom tavlan, ut ur bilden", som handlar om mobbning och ensamhet. Svåra ämnen är inget hon väjer för, snarare tvärtom.
– Psykisk ohälsa är något jag levt med hela mitt liv, och även om jag inte är bipolär som Lykke och Charlie, vet jag hur det kan vara. För mig är det en självklar del av tillvaron att tänka på döden, likaså att ha starka känslosvängningar. Lykke känner mycket smärta, men har också förmågan att känna intensiv lycka. Sen tillhör det hennes sjukdom att det kan gå överstyr, att hon blir manisk.
"Jag överger mig aldrig" är skriven i young adult-genren. Men för Johanna Nilsson är inte etiketten och hyllplaceringen viktig.
– Jag skriver i första hand om en person som intresserar mig, sen funderar jag på vilket förlag och vilken genre som skulle passa. Den här romanen passar också vuxna, särskilt föräldrar till tonårsbarn.
Det är också en berättelse om att ta ansvar för sig själv. Titeln syftar på att vara sin egen bästa vän.
– Alla kan överge dig, eller dö ifrån dig. Men har man en trygghet i sig själv är man aldrig ensam. Det är inte lätt för vuxna heller att se på sig själva på det viset, men förhoppningsvis är det ett budskap som unga vuxna kan ta till sig.