Efter ett forskningsexperiment i Uppsala föds fem barn med märkliga djurmutationer och förmågor som liknar superhjältars. Tolv år senare är tillvaron i Eriksbergsskolan allt annat än enkel och Matteo måste ständigt vara på sin vakt mot mobbare och dölja sina fladdermusvingar under hoodien. När forskningssköterskan Kamala försvinner från sitt jobb och ett av de fem mutantbarnen kidnappas blir det bråttom att hinna samla de andra innan något hemskt händer. Men vem är det som jagar dem och varför?
Det är upptakten till den rappa och superspännande "Mutanterna. Experimentet" av Ingela Korsell och serieskaparen Daniel Thollin. Korsell lyckades tillsammans med Åsa Larsson och Henrik Jonsson med den oerhört populära "Pax"-serien att få barn att gå från icke-läsare till bokslukare, och förhoppningsvis gör hon om samma konststycke med den här planerade trilogin.
I "Mutanterna" möter läsaren olika slags rädslor och såväl monster som utanförskap. Matteo bävar inför höstterminen och hans utsatthet skildras med smärtsam tydlighet i både ord och serierutor. För den som läst "Pax"-serien känns temat igen – utsatta barn ställs inför svåra prövningar och tvingas möta övernaturliga varelser. Även berättargreppet påminner om "Pax": text och serierutor varvas och varje kapitlen avslutas med en ordentlig cliffhanger som driver berättandet framåt i rasande fart. Det här är en bok man sugs in i och efter ett aningen trevande första kapitel är resten som gjort för att slukas. Det är rappt, spännande och riktigt snyggt.
Som läsfrämjare blir jag ofta ombedd att rekommendera läsning som ”inte får vara läskig”. Men vad som är läskigt för ett barn är mesigt för ett annat, vissa finner vardag och känslor skrämmande medan andra kräver monster för att bli rädda. Var går egentligen gränsen för vad som är för läskigt?
Spontant tänkte jag själv att den här boken var för läskig för mina yngsta barn, som är sex och snart åtta år. Men, efter att först ha läst själv beslutade jag mig ändå för att testa och det visade sig att de älskade storyn! Varje gång jag föreslog en läspaus skrek de efter nästa kapitel. Med det sagt – boken är nog främst tänkt för barn i tioårsåldern och uppåt men man ska inte stirra sig blind på åldersrekommendationer. Vill man som jag läsa för yngre barn kan det dock vara en god idé att göra det i dagsljus och med gott om tid för reflektion och frågor.
Efter att ha läst klart gav vi oss ut på stan och besökte några av de platser som förekommer i boken. Läsupplevelsen förstärks om man delar läsningen och tillsammans pratar om den.
På senare år har det gått trend i att betala författare för att deras handling ska utspela sig i en viss ort/landsända med förhoppningen att turisterna ska vallfärda till de platser som omnämns i böckerna. Huruvida Korsell fått betalt känner jag inte till men det är ett faktum att "Pax"-vandringen har blivit en stor framgång som lockat mängder av läsglada barn och deras familjer att vallfärda till Mariefred. Det återstår att se om succén kan upprepas och om Uppsala så småningom kan stoltsera med en promenad eller varför inte en cykeltur i "Mutanternas" spår? Men du, se upp för en svart BMW och skynda er innan den som jagar hinner ifatt!