Anna Lindman är religionsjournalist och från Uppsala. I "Sekten. Ett reportage om Knutby Filadelfia” beskriver hon varför församlingen i Knutby är något vi ska fortsätta uppmärksamma.
– Jag var väldigt tveksam till att skriva boken, precis som många andra undrade jag om vi verkligen behöver en bok till om Knutby. Men den här historien var viktig för mig att skriva. Den handlar inte om skandalerna utan om människorna, och jag ville visa att det kan hända oss alla att vi fastnar i en destruktiv grupp.
Anna Lindman beskriver det som ett recept. Ta en karismatisk ledare, ett gäng människor som söker kärlek och sammanhang, ge dem något att enas kring och sedan är spelet igång. Först förälskelsefasen där medlemmarna får allt de drömt om och ingenting blir viktigare än gemenskapen. Successivt avskiljs de från sitt övriga liv och när klimatet i sekten hårdnar och den börjar ta mer än den ger är kanalerna tillbaka till livet innan avstängda.
I boken går hon tillbaka till hur den lilla församlingen Knutby Filadelfia växte sig stor med hjälp av Åsa Waldaus förmåga att rekrytera unga entusiastiska personer. Historien vecklas ut till det spektakulära mordet på Helge Fossmos andra fru Alexandra. Anna Lindman gör det genom att prata med många av dem som var medlemmar i församlingen och deras anhöriga. Med andra extrema religiösa samfund som jämförelse, skriver hon sig sedan fram till sektens undergång 2016 och fram till i dag när inget finns kvar annat än delvis vackra och delvis fruktansvärda minnen.
Tror du att det var något med just Uppsala under 90-talet som gjorde att detta hände just här?
– Man ska inte underskatta Livets Ords inflytande i Uppsala. Trosrörelsen och Ulf Ekman fascinerade flera av pastorerna i Knutby. Där fanns talet om att gå ut i krig för Jesus. Men grunden för Knutby Filadelfia finns ändå i pingströrelsen. Ungdomarna har med sig en tro på att Gud kan göra under, hela människor och ge bönesvar. Därifrån var steget till att tro på vad Åsa Waldau predikade om sig själv inte så stort.
Anna Lindman som själv är uppvuxen i Uppsala och studerat religionsvetenskap på Uppsala universitet har också en stor förståelse för hur trötta Uppsalaborna och framför allt Knutbyborna är på att förknippas med Knutby Filadelfia.
– Jag tror att församlingen är ett trauma för Knutby och Uppsala och hela vårt land för att det var så oerhörda händelser och för att vi inte heller fick svar på vad som hände, utan berättelsen fortsatte i lönndom i 15 år till och ingen gjorde något.
Hon syftar på de 15 år som gick i Knutby efter mordet, när sekten slöt sig hårdare och övergreppen blev så grova att de blev omöjliga att berätta om. Allt det hände för att resten av pingströrelsen och media fördömde dem men inte brydde sig om vad som hände med människorna där.
– Det var pingstkyrkan i Uppsala som hade Åsa Waldau som barnpastor innan hon kom till Knutby. Där kritiserades hon för hur hon agerade med ungdomarna, och fick sparken. Också Helge Fossmo var från början en kontroversiell ungdomspastor inom pingströrelsen. Alla ledarna var i princip utbildade inom rörelsen, ändå tar man inte ansvar för vad som händer när Knutby Filadelfia börjar växa. Där menar jag att pingstkyrkan har en jätteskuld som man än i denna dag inte tagit fullt ansvar för.