ÅRETS MEST omskrivna bidrag får vi höra om några veckor till. För författaren Björn Ranelid tillsammans med sångerskan Sara Li tog sitt bidrag Mirakel vidare som en av två direkt till finalen.
Den som hävdar att det var på musikaliska bedrifter får inse att denne blir emotsagd. Men det var onekligen unikt: att en prisbelönt och en minst sagt omdiskuterad författare pratar sig igenom en festivallåt, varvat med tuggummilätta technopoprefränger.
Det musikaliska konceptet med pratiga verser och en sångerska som lyfter refrängerna är egentligen inte nytt. Vi har haft Dr Alban. Och E-type. Men de är inte litterära namn, har hållit sig borta från svenskan och knappast heller gett sig an att vara lika pretentiösa.
Men - är det Björn Ranelid och Sara Li som Sverige ska skicka till Eurovisionfinalen i Baku?
LÖRDAGEN VAR OCKSÅ kvällen när Molly Sandén förflyttande sin karriär in i ett helt nytt fack. Tiden för snäll-ballader och färgchocker är över och istället gavs plats för lite lagom moget allvar i Why am I crying.
Klokt arrangerad med bara piano och markerad rytm gavs utrymme för en säker röst i en suggestiv r’n’b-ballad Det bidrag som var mest 2012 av deltävlingens alla låtar i Leksand, med klar Leona Lewis-känsla dessutom.
ANDREAS JOHNSON kände trygg och stabil i sin femte festivalstart, även vi hört refrängslingan i Lovelight både från honom och från Suede tidigare. Men ett fläckfritt nummer, dessutom kvällens snyggaste, gav en plats Andra chansen.
DIT KOM OCKSÅ debutanterna Youngblood. Hela idén med handplockade pojkband känns omodern och känslan var att det här var nytt för tio år sedan, drygt. Festivalmeriterade låtskrivaren Fredrik Kempe brukar dock veta vad han gör när han delar ut sina låtar och bidraget med samma titel som gruppen räckte till en fortsättning. Trots svajig sång, överdrivet greppande i skreven och mycket skolavslutningskänsla..
RÖSTEN VAR INTE med rutinerade körsångerskan Maria BenHajji heller i alla delar. Uppsalas webbjokerbidrag I mina drömmar, skriven Nanna Svensdottir och Thomas Cars, hade behövt vila på en tryggare stämma för att klara sig. Dessutom hade inte ett mer genomtänkt arrangemang för ett bättre lyft under andra halvan skadat för att undvika sistaplatsen.
LOVE GENERATION klarade Andra chansen för två år sedan men nu blev det en sjätteplats. Det var påtagligt dåligt fäste i refrängen till Just little bit. Uppenbart fick trion en överbliven smula från låtskrivaren RedOne. Men vi kommer att minnas de enbenta zebrakostymerna.
GITARRBASERADE SANNINGEN, med indie-influenser och markerade truminslag, hjälpte inte Carolina Wallin Pérez i hennes nya karriär efter succén med Kent-covers. Personligt men det kändes tunt och var, förstås i sammanhanget, inte tillräckligt spekulativt. Istället en sjundeplats.
KVÄLLENS STÖRSTA FÖRLORARE var Mattias Andreasson. Hans svenska text i Förlåt mig var lite annorlunda till den typiska dansgolvsarrangemanget. Väl framfört och borde varit med bland de fyra. Nu istället snöpligt femma.
MEN BJÖRN RANELIDS finalplats då, den vi aldrig kommer att glömma?
Är så dum.
Lär mig aldrig.
Det handlar ju inte om musik.
Parodifestivalen.