Det är torsdag och det är fullsatt i Garborummet. Högläsningen har blivit något av veckans höjdpunkt. Om intresset för torsdagarnas högläsning fortsätter att öka måste man snart flytta till ett större rum.
Det ser gemytligt ut där de sitter samlade i ett rum med sköna fåtöljer, kristallkrona och falsk eldstad. Det är andra gången som elever från klass 9B på Gottsundaskolan läser högt för boende på Gutasund. Den här gången är det eleverna Lana Amin, Haidar Waham Zadeh och Victor Ileklint som man får lyssna till. Stämningen är avspänd, nästan lite uppsluppen.
Först ut är Lana Amin. Hon har med sig en bok om blommor. Hon visar en bild på en gul blomma, och frågar om någon i den lyssnande skaran vet vad den heter.
– Det är en sådan där... den kommer på våren... åh, jag inte komma ihåg, säger Barbro Strengbom.
– Det är en smörblomma, säger Lana Amin. Den här då, den här vita blomman, vad heter den?
Därefter är det Haidar Waham Zadehs tur. Han har med sig en samling spökhistorier. Han läser med inlevelse om en skomakare som förvillar sig på en kyrkogård och blir jagad av spöken.
Sist men inte minst är det Victor Ileklints tur. Han fortsätter att läsa ur boken "En naken karl" av Johan Werkmäster. Victor Ileklint läste högt ur boken också förra veckan, och nu vill man höra mer.
– Det var nervöst att komma hit första gången, men när man börjar läsa så slappnar man av, säger han.
Böckerna har valts ut i samarbete med Gottsundabiblioteket, som tillsammans med Gottsundaskolan och Gutasund Vård- och Omsorgsboende står bakom projektet. Men i slutändan är det eleverna som har valt vilka böcker som de läser.
– Att det just blev den här klassen beror på att vi hade kontakt med läraren och visste att han var intresserad av litteratur, säger Helena Pennlöv Smedberg, bibliotekarie på Gottsundabiblioteket. Men det är inget måste för eleverna, det är för dem som tycker att det är roligt. Och de flesta tycker faktiskt att det är roligt.
Högläsning har bevisade effekter för barns språkutveckling. Samma sak gäller dess välgörande effekter för demenssjuka. Högläsningen väcker tankar, känslor och minnen till liv. De flesta på Gutasund har någon grad av demens.
– Dessutom är det väldigt uppskattat när det kommer hit yngre besökare, säger Antonio Cabot, som är boendets verksamhetschef. Det är tyvärr inte så ofta det händer.
Högläsningen blir ett möte mellan två generationer, och är uppskattat även av den yngre.
– Annars umgås jag aldrig med några gamla människor, förutom med mina äldre släktingar, och de bor inte ens i Sverige, säger Lana Amin.
Ingemar Hedlin hör inget vidare, såvida man inte pratar högt och nära, men sitter ändå och lyssnar.
– Jag ser bra, men hör dåligt, säger han. Men det är roligt när det händer något, det är lite tidsfördriv.
För Barbro Strengbom är det mer än ett tidsfördriv, för henne är det något att se fram emot.
– Det är så kul att det inte är klokt, säger hon. Det här vill man inte missa.
Det finns en försiktig förhoppning om att högläsningen med tiden ska utvecklas till en slags berättarstunder, där de boende berättar för de unga, och för varandra, om saker som de har varit med om under sina liv.
– Det ungdomarna läser kanske kan få någon av de äldre att identifiera sig, komma ihåg och berätta något, säger Helena Pennlöv Smedberg.