Musiken, bygdespeletoch kakfrossan har på nytt tagit plats i Rasbo. Men det var väldigt nära att det inte blev någon kulturvecka i år, eftersom den lokala kulturföreningen inte kunde få ihop en fullständig styrelse. Problemet löstes genom att några av bygdens föreningar gick in och räddade alltsammans.
En av eldsjälarna som nu sitter i styrelsen för både Rasbo hembygdsgille – en viktig aktör bakom kulturveckan – och kulturföreningen, är Otto Öström.
– Det är ett otroligt roligt och varierande arbete, som dessutom är socialt. Jag har hållit på med teatern i många år, jag sköter mediekontakter för både kulturföreningen och teatern tillsammans med en kollega, och hjälper till där det behövs.
Otto Öström ärpensionär och har gott om tid. Det är han inte ensam om i hembygdsrörelsen, som i Sverige har runt en halv miljon medlemmar. Men frågan är vilka som ska ta över när den stora gruppen 40-talister försvinner.
– Vi måste värva yngre personer, vilket innebär en stor utmaning. Det är så mycket annat som lockar i dag, och det är svårt att höras i mediebruset.
En av dessa yngre som faktiskt anslutit sig till Rasbo hembygdsgille är 45-åriga styrelseledamoten Jennie Matsson. Det förflutna intresserar henne; hon släktforskar sedan tidigare, och nyligen intervjuade hon en 94-årig släkting för en kommande bok.
– Men om något är ännu intressantare än släkten så är det den lokala bygdens historia, säger hon.
Jennie Matsson gör vad hon kan för att få andra yngre att engagera sig. Hon har till exempel startat en Facebooksida för gillet. Och i sitt arbete som lärare anstränger hos sig för att göra den lokala historien intressant.
Hon har hopp om hembygdsrörelsens framtid.
– Jag tror inte att det är det att unga inte är intresserade. Det är ju jättepopulärt med släktforskning, auktioner och loppisar.
Snarare handlar bristen på intresse på själva föreningslivets nedgång, menar hon.
– Människor i 30–40-årsåldern har mycket att göra och prioriterar de föreningar som deras barn är aktiva i. Men man behöver inte lägga ned jättemycket tid. Det är helt upp till en själv.
Enligt Jennie Matsson är det inte bara roligt att söka sig längs kunskapens stigar bakåt i historien. Det är viktigt också.
– Det handlar inte bara om tillbakablickande. Genom att ta reda på hur det har varit kan vi också bättre föreställa oss det kommande.