Kulturdebatt
Debatten om konstmuseets framtida lokalisering böljar vidare, även efter kommunstyrelsens oeniga beslut den 27 maj att förhandla med Uppsala Akademiförvaltning och Statens fastighetsverk om konstmuseum i Kaniken – Filmstadens nuvarande lokaler – respektive slottet. Men missnöjet med politikernas agerande fortsätter att växa.
Jane Nilssons kritik av slottsalternativet i förstudien för några år sedan är bedövande. Antalet debattinlägg mot lokaliseringen är rekordhögt särskilt under denna vår. Men kommunens ledning tar inte till sig argumenten.
Det framgår inte av det summariska material kommunen presenterat med stöd av Metod Arkitekters inskickade idéskiss om det går att konvertera Kaniken till konstmuseum med högt ställda krav på logistik och attraktion. Simsalabim, på så vis framstår slottet återigen som prio nummer ett.
Filmstaden – film är också en konstform – däremot planerar att flytta till en tipptopp nybyggnad. Det förvånar inte att politikerna nappar på att låta konstmuseet ta över de gamla galoscherna.
Ingen i kommunstyrelsen driver tanken på ett nybygge nere på stan. Både medborgaropinionen och politikerna saknar självförtroende och visioner för en radikal, långsiktig helhetssatsning på en museibyggnad med karaktär ritad särskilt för konsten. Den skulle bidra till att Uppsala tar plats och blir en mer dynamisk konstaktör regionalt, nationellt och internationellt.
Kommunen har inte på djupet undersökt förutsättningarna och vad det skulle kosta att uppföra ett konstmuseum på Hamnplan eller någon annanstans. Med kommunledningens senaste beslut tar det kanske femtio år innan Uppsala får det ändamålsenliga konstmuseum staden så väl behöver. Rusa inte ännu en gång iväg med halvmesyrer som inte håller över tid.
Kommunen borde därför också väntat med att fatta beslut om södra åstråket, där Hamnplan ligger, till dess att alla förslag utretts om konstmuseets lokalisering.
Det ser även ut som ett medvetet schackdrag från politiken att förslaget till detaljplan för kvarteret Hugin som nyligen varit ute på remiss inte nämner möjligheten till ett nybyggt konstmuseum. Detta är trots allt ett av alternativen i Jane Nilssons förstudie. På så vis försvinner ytterligare en konkurrent till slottet.
Det görs kraftfulla satsningar på nybyggen för kommunens och landstingets administration, för skolor och förskolor som blivit för små eller helt saknas, för spektakulära idrottsarenor, för universitetets svällande administration och dess institutioner och för Akademiska sjukhuset. Det finns ingen annan samhällsnyttighet av format som i mer än ett halvt sekel måste dansa runt i gamla, icke funktionella lokaler (tidigare stadsbibliotekets källare, Hotell Gillet, slottet, och eventuellt Kaniken).
Linda Eskilsson och Erik Pelling skriver i UNT den 15 juni att det kommer att bli ”minst en dubblering av kommunens kostnader för konstmuseiverksamhet”. Dealen har gällt att konstnärerna för det mesta tillhör prekariatet och att konsten därför inte kan räkna med samma standard som andra kulturinstitutioner. En realistisk jämförelse borde istället göras med utgångspunkt i att stadsbiblioteket och Konsert & Kongress fått nya lämpliga byggnader med adekvata drifts- och personalkostnader.
Rensa bordet från ogenomtänkta idéer och satsa med full kraft på en internationell arkitekttävling för ett nybyggt centralt beläget konstmuseum med högklassig arkitektur.