Gustavianum invigde nyligen en permanent sektion tillägnad Carl von Linné.
Var Linné rasist? Få frågor är lika laddade i Uppsala.
– Det är en känslig debatt som har blivit onyanserad, säger Linda Andersson Burnett, lektor i idéhistoria på Uppsala universitet.
På Gustavianums nya utställning visas Carl von Linnés "Systema naturae" – boken som skulle komma att bli en av 1700-talets mest inflytelserika böcker. Linda Andersson Burnett har skrivit informationstexten om boken på utställningen.
– Jag, tillsammans med Gustavianum, försökte förmedla en nyanserad bild av vad som tyvärr blivit en mycket polariserande fråga. Det är en utmaning att nyansera polariserade debatter i korta texter, därför är det extra viktigt att vi försöker göra det.
Efter noggranna övervägningar beskrivs nu Carl von Linnés uppdelning av människoarten genom meningen:
I denna upplaga utvecklade han också beskrivningen av människans "varieteter".
Linda Andersson Burnett säger att Linné inte ägnade sig åt rasbiologi. Han kunde inte förutse hur rasbiologer skulle komma att utveckla rasteorier. Däremot var hans ordning av människan hierarkisk och hans klassificering bidrog exempelvis till avhumaniseringen av människor från Afrika. Linnés forskning gav vetenskaplig grund för att klassificera och studera människor.
Linda Andersson Burnett forskar kring ras och kolonialismens historia. Hon har skrivit flera texter om Carl von Linné. "Blomsterkungens" betydelse inom andra ämnen än botanik har på senare år väckt debatt.
Gustavianum öppnade på nytt i somras efter fem år av renovering. På den fasta utställningen för universitets- och vetenskapshistoria finns två av Carl von Linnés verk: "Flora lapponica" och "Systema naturae".
I den akademiska miljön har Carl von Linnés vetenskapliga arv analyserats länge både utomlands och i Sverige. Efter Black lives matter-debatten blossade ett nytt intresse upp för Linné hos allmänheten – hade han bidragit till utvecklingen av rasism?
Runt om i världen skedde då massiva protester mot rasism efter att George Floyd år 2020 dödats av en amerikansk polis som tryckte sitt knä mot hans hals under ett gripande.
Ur protesterna väcktes frågan hur man ska ta hand om arvet efter historiska personer som förtryckt människor. I flera länder vältes, brändes och förstördes statyer. Protesterna nådde även Sverige år 2020 där Linné var den person som starkast skulle komma att förknippas med statydebatten. En uppmärksammad namninsamling, för att ta ner statyer på Carl von Linné, fick närmare 2 000 underskrifter.
Hans arv återfinns i Sveriges alla hörn där gator, hela områden och Linnéuniversitetet är uppkallade efter honom. Men ingen stad i Sverige är så mycket Linné som Uppsala: staden där Carl von Linné bodde och bedrev sin forskning under stora delar av sitt liv.
"Hans ord har blivit citerade när folk har förklarat varför de dödat, torterat, förslavat, utplånat. I skolan har vi dock endast fått läsa en tydligt vinklad historia om den sida av Carl som lärde oss om blåsippor och granar", sade den anonyme initiativtagaren i uppropet.
Debatten fylldes med kritiska röster som menade att Carl von Linné banade väg för rasbiologin genom sin uppdelning av människor, medan andra röster beskrev Linné som ett barn av sin tid.
Hur ska vi prata om Carl von Linné i dag?
– Vi behöver gestalta både den kulturella och vetenskapliga inverkan som Carl von Linné har haft, säger Michael McEachrane, svensk forskare och debattör.
Michael McEachrane är en av tio medlemmar i FN:s permanenta forum för människor med afrikansk härkomst. Han forskar i mänskliga rättigheter och postkolonialism. Under läsåret 2024–25 är han gästforskare på programmet i mänskliga rättigheter vid Harvard.
Linnéstatyn i Linnéträdgården är en av alla platser präglade av stans stora forskare. I Uppsala finns bland annat Linnéstigarna, Linnés Hammarby, Linnés Sävja, Linnémuseet och Linnégatan till minne av honom.
Han skrev i Sydsvenskan år 2020 om hur Carl von Linné bidrog till rasismen genom sin värderande uppdelning av mänskligheten i vita, gula, röda och svarta "varieteter" med olika psykologiska egenskaper.
Enligt McEachrane var Linné en pionjär för rasbiologin. Hans uppdelning av människor bidrog till den vetenskapliga rasismen som skapade idén om en nedärvd vit europeisk överhöghet.
– Det är solklart att Linné rangordnar människor hierarkiskt. Det är en rasistisk rangordning av människan.
Ett exempel på en forskare som kom att inspireras av Linné är den fysiska antropologins grundare Johann Friedrich Blumenbach, utvecklar McEachrane. Även Blumenbach delade in människor i "varieteter" men beskrev dem istället som "människoraser". Han myntade till exempel termen ”kaukasier” om vita européer.
Michael McEachrane anser att det är dags att Sverige skriver in sig i rasismens historia – vilken Linné är en del av.
Inom kort släpps Michael McEachranes nya bok "Decolonial Sweden" som handlar om Sveriges koloniala historia.
Författaren och kulturjournalisten Ola Larsmo har skrivit böcker om rasbiologi och den svenska rasismens historia. Han tycker att debatten kring huruvida Carl von Linné banade väg för rasbiologin bitvis har varit okunnig och ohistorisk.
– Han grundade inte rasbiologin. Det kan jag säga med säkerhet. Men med det sagt var han inte en modern och fördomsfri människa, säger Ola Larsmo.
Carl von Linnés indelning av människor handlar inte om det som forskare senare kallar för rasbiologi, enligt Ola Larsmo. De variationer som Linné beskrev "varieteterna" med ansåg han i hög grad bero på miljö och klimat. Om det exempelvis är mycket varmt kan man bli loj.
Uppsalaförfattaren Ola Larsmo har skrivit flera böcker om rasbiologi. Enligt Ola Larsmo var Linné inte ett helgon på något sätt, men han var botaniker och inte rasbiolog.
Men var han rasist?
– Det är svårt att kalla honom rasist. Han yttrade sig nedsättande om människor från andra delar av världen, men såg Nordamerikas urbefolkning som "bäst". Den "vetenskapliga" idén om raser kom senare. Han använde aldrig ordet ras, säger Ola Larsmo.
Han har inga problem med att man tar ner statyer av exempelvis sydstatsgeneraler och slavhandlare som förtryckte människor, men han ser ingen anledning till att statyerna på Carl von Linné ska tas ner.
– Ju mer vi lär oss om rasismens historia desto mer kan vi göra upp med den, säger Ola Larsmo.