Åren runt 1920 brukar förknippas med glad dekadens, frigjordhet och vild jazzmusik. I världen rådde en "aldrig mera krig-stämning", bland annat bildades Nationernas förbund, NF, för samarbete och konfliktlösning mellan stater (upplöstes 1946).
Inrikespolitiskt var det ett stökigt årtionde där minoritetsregeringar och tio regeringschefer avlöste varandra. Arbetslösheten var rekordhög, fattigdom och trångboddhet var stor i landet, så även i Uppsala. 1922 inrättades också det statliga rasbiologiska institutet i staden. En mörk början på decenniet.
Men årtiondet präglades också av en ekonomisk, social, konstnärlig och kulturell dynamik.I Sverige kunde kvinnor rösta vid valet 1921 och kvinnors kläder fick en lösare, ledigare form med kortade kjolar. Jazzen blev populär och "alla" dansade charleston.
I Uppsala blomstrade kultur-och nöjeslivet. Teater- och revysällskap från huvudstaden gjorde turnébesök på Uppsala teater, som kallades Chateau Barowiak i folkmun, Lilla teatern och Folkets hus teater. På Slottskällans scen spelade amatörsällskap. Bland de professionella gästspelen märks Ernst Rolfs och Karl Gerhards revysällskap och med dem nådde också jazzmusiken staden.
– Musik, dans och teater ordnades mest av föreningslivet. Både arbetarrörelsen, frikyrkorna och nykterhetsorganisationer ordnade kulturevenemang i Uppsala, berättar Agnetha Pettersson på Upplandsmuseets kulturmiljöavdelning.
Olika idrottsföreningar ordnade dans i egna klubblokalerna och på restauranger.
Biografen Bio bytte namn till Palladium 1923 och dess lokal vid Grindstugan kom att fungera som både biograf- teater- och danssalong samt boxningsarena. Här spelade jazzband som Stockholms Tivolis populära jazzband och Jazzbandet Brioband. Ett poppis dansband var också det lokala Alf Liljas orkester som börjat sin bana på studentnationernas "kavajskutt".
Men alla välkomnade inte den nya musiken. 1921 skrev svenska musikerförbundets ordförande Hjalmar Meissner i tidskriften Scenen: "Jazz är en hemsk infektionssjukdom, som med stora steg närmar sig våra friska kuster". Samma år annonserade det fashionabla Stadshotellet i Uppsala om sin nya attraktion, Jazzkapellet.
På sommaren 1920 invigdes Folkparken Liljekonvaljeholmen med både dansbana och friluftsteater, samt en årlig tävling i folkmusik. Om man inte ville gå eller cykla hit var det bara att ta ångslupen Märta eller ångfartyget Ekoln II från kajen inne i city.
Uppsala var biograftätt. Här fanns Slottsbiografen, Fyrisbiografen, Lilla teatern och Scala på Kungsgatan, Bio, samt Uppsala-biografen. På varje biograf ackompanjerades filmerna av mindre orkestrar. När den första ljudfilmen, "Jazzsångaren" med Al Jolson (1927) hade premiär på Slottsbiografen 11 mars 1929, i var det i stumfilmsversion. Uppsalastudenten Nils Jonsson, sjöng Al Jolsons roll bakom filmduken och hade hjälp av en manskör.
SF gjorde sitt inträde i biofloran med Röda kvarn på Västra Ågatan 1925. Slotts blev Uppsalas första ljudfilmsbiograf 15 november 1929. Första filmen som visades var "Fox folies", enligt Anders Leidstedts "Uppsalas biografer".
När Karin Boye debuterade med diktsamlingen ”Moln” 1922 på Bonniers förlag var hon 21-årig förstaårsstudent här. 1925 stod hon på trappen till Carolina Rediviva och höll talet till mannen för studenterna. Carl Milles Sten Sturemonumentet invigdes samma år, medan statyn av prins Gustaf invigdes först 1927.