Museipedagogen Stina Flink är van att visa och berätta om professorshemmet i Kulturkvarteret Walmstedska mitt i Uppsala.
Trafikens larm från korsningen Sysslomansgatan–S:t Olofsgatan avtar så fort man tar klivet in på gården. De tre lindarna är ännu gröna, och i fonden strax nedanför Åhuset glittrar Fyrisån.
En trappa upp i huvudbyggnaden härskar det verkliga lugnet. Där ligger professorsbostaden, en rekonstruktion av familjen Rydins våning. Professorn, juristen och riksdagspolitikern Herman Rydin hyrde sin bostad där från 1860 fram till sin död 1904. Hustrun Eleonora Rydin dog tidigt i lungsot, bara 33 år gammal.
Herman gifte aldrig om sig, och de tre döttrarna och sonen togs om hand av en ogift syster till Herman. Även husan Lovisa Bäckström och köksan Gustava Bergholm deltog i barnens uppfostran.
– Familjen Rydin bodde egentligen på nedre botten. Deras hem är väl dokumenterat genom bland annat Alfred Dahlgrens fotografier. Utifrån bilderna har bostaden rekonstruerats i våningen en trappa upp. Där bodde husets ägare, professor Lars Edward Walmstedt, och hans familj när det begav sig, berättar Stina Flink, museipedagog på Upplandsmuseet.
Sedan 1974 har våningen hållits öppen för allmänheten vid visningar på helger och lov. Men under oktober och november är det faktiskt möjligt att besöka den på egen hand under fredagseftermiddagar. Museivärdar finns på plats för att svara på frågor. Satsningen görs som kompensation för att Upplandsmuseet i Akademikvarnen håller stängt i ett halvår på grund av ombyggnation.
– Jag kan hålla med om att våningen är något av en dold pärla. Den ger verkligen en god bild av ett borgerligt hem under andra halvan av 1800-talet. Samtidigt är det nog många som passerar på trottoaren utan att känna till vad som finns att se här, säger Stina Flink.
Hon kan Walmstedtska gårdens historia på sina fem fingrar. Redan när vi möts nere på gården pekar hon mot Åhuset, där Uppsala författarsällskap i dag huserar.
– Den byggnaden fungerade som bland annat tvättstuga och laboratorium. Både Lars Edward Walmstedt och hans far Lars Peter Walmstedt var professorer i geologi och mineralogi, därav labbet.
Och i uthusen mitt emot huvudbyggnaden, där Uppsala konstnärsklubb nu har sina lokaler, fanns förråd och vedbod.
Paret Herman och Eleonora Rydins utdragbara säng i sovrummet som låg vägg i vägg med barnkammaren.
I den rekonstruerade professorsvåningen på sex rum och kök visar möblemang och inredning att det var en välbärgad familj som bodde här.
– Absolut, de hade det gott ställt. Men de var inte stormrika och Herman beskrivs som sparsam. Han månade om sina barn men skämde verkligen inte bort dem, säger Stina Flink.
Om det vittnar frukostvanorna. På vardagar var det bara professor Rydin som serverades kaffe, ostsmörgås och kokt ägg. Övriga i hushållet fick hålla till godo med en blandning av krossat knäckebröd och mjölk.
Professor Herman Rydins skrivbord i arbetsrummet som var strategiskt placerat i våningens lugnaste del, långt från barnkammare och kök.
Herman Rydins arbetsrum låg så långt bort från barnkammaren och köksregionerna det var möjligt. Där satt han och arbetade vid sitt skrivbord, puffande på en cigarr.
– Det kom ofta besökare till hemmet. Umgänget med vänner fortsatte även efter Eleonoras död, och Hermans studenter hade förstås ärenden hit, berättar Stina Flink.
Husets minsta rum? Tveklöst det lilla utrymmet innanför köket, där husan Lovisa och köksan Gustava fick tränga ihop sig i samma säng.
– Deras arbetsdag började så snart de steg upp i ottan och varade ända till sängdags. De var trotjänare hos familjen Rydin och delar faktiskt grav på Gamla kyrkogården.
Det minsta rummet i professorshemmet är jungfrukammaren. Här fick husan Lovisa Bäckström och köksan Gustava Bergholm tränga ihop sig i den utdragbara sängen.