Jo, det är större att tänka rätt

KULTURDEBATT. Universitetets devis kan inte tolkas som ett argument mot akademisk frihet, skriver Mats Lundström.

6 oktober 2013 08:04

Thomas Thorilds devis ovanför ingången till aulan i gamla Universitetshuset tolkas ofta som ett argument mot akademisk frihet – nu senast i ett brev från Leif Lewin till universitetets rektor (se UNT 24/9). Därför vill Lewin att devisen ändras till: ”Frihet är det bästa ting” (ur biskop Thomas frihetssång).

Den tanke som Thorild ville uttrycka kan tyckas gåtfullt formulerad, men den kan rimligen inte tolkas som ett argument mot akademisk frihet. Låt mig ge en kort idéhistorisk bild av Thorilds författarskap innan jag går in på hur man bör tolka hans devis.

Thorild föddes 1759 i Svarteborgs socken i Bohuslän och dog 1808 i svenska Pommern där han verkat som professor och bibliotekarie på universitetet i Greifswald. I uppslagsverken beskrivs han som en upplysningstänkare. Den radikalism som genomsyrar hans författarskap ligger långt ifrån den konservatism hans devis ofta förknippas med. 
Inom poesins område förde han en häftig polemik mot Johan Henrik Kjellgren om regeltvånget och mot kritikerns rätt att döma. Han var för den orimmade versen.

Som politisk filosof var han en antifeodal frihetstänkare som hyllade den franska revolutionen. I sin tidskrift Den nye granskaren (från 1784) pläderade han för en total tryckfrihet baserad på naturrättens grund. I en skrivelse ställd till Gustav III inför riksdagen 1786 yrkade han på censurens totala avskaffande.
Sitt försvar för tryckfrihet upprepade han 1792 i sin skrift Om det allmänna förståndets frihet, där han även förordade ståndsriksdagens avskaffande. Skriften konfiskerades omedelbart. Han åtalades och dömdes av Hovrätten till fängelse i 14 dagar på vatten och bröd. Högsta domstolen ändrade sedan domen till fyra års landsflykt.

Under sin landsflykt hamnade han i Köpenhamn där han skrev Om Qvinnokönets naturliga höghet – en stridskrift till försvar för kvinnans rätt till medborgarskap och utveckling.  Här utvecklar han tankar som närmast kan beskrivas som särartsfeministiska. Han hävdade att kvinnorna av naturen är överlägsna männen: ”Just i den mån som en karl förädlas, liknar han, i mildhet av seder och väsende, en kvinna … och tvärtom att just i den mån en kvinna försämras, börjar hon, i all slags osed, likna en karl” (David Gaunt, Familjeliv i Norden, Gidlunds förlag).

Dessa korta nedslag i Thorilds intellektuella biografi visar att han var allt annat än en försvarare av lydnad och respekt inför överhetens doktriner. Snarare var han ett ”bångstyrigt geni” som satte sig upp mot dåtidens politiska och kulturella etablissemang.

Vad ville han då säga med den devis som pryder ingången till Universitetsaulan? Formuleringen kommer från boken Rätt eller alla samhällens eviga lag från 1794. Som titeln antyder trodde Thorild, liksom andra naturrättsteoretiker (till exempel John Locke) på eviga, universella moraliska principer. Han hävdade att den  princip som tillåter människor att tänka fritt är rätt. Men det faktum att människor har rätt att tänka fel utesluter inte att det är bättre att tänka rätt än fel. 

Att utnyttja rätten till tankefrihet är stort, men om man dessutom tänker rätt är detta ännu större. Så skulle en rimlig tolkning av Thorilds kunna formuleras.

Men hur vet man vad som är rätt, invänder någon. Thorilds devis behöver inte tolkas som att någon, i synnerhet inte överheten, med absolut visshet vet vad som är rätt. Hans formulering innebär bara att det finns något som är rätt och tänkandets mål bör vara sanningssökande.

Problemet med Thorilds devis är att den antyder en motsättning mellan att tänka fritt och att tänka rätt. Om han med ”tänka fritt” avsåg ett ologiskt och osystematiskt tänkande kan man förstå hans formulering. Hans upphöjande av att tänka rätt skall dock inte förstås som ett förbud mot att tänka fritt eller ett krav på anpassa sig till rådande doktriner. Tvärtom, skriver litteraturvetaren Tomas Forser på Thorildsällskapets hemsida, ”är Thorilds rätte tänkare den som förmår förena frihetsideal med det vägledande förnuftet och se bortom vanetänkandet”.

Thorild var dock ingen demokrat. I likhet med klassiska liberaler var han skeptisk till folkstyre. Han hävdade att samhället skulle styras av en kunnig elit.

Man kan jämföra Thorild med John Stuart Mill, yttrande- och tankefrihetens främste försvarare. Mill ville också knyta politisk makt till intellektuell och moralisk kompetens. Men han hävdade också att universella liberala fri- och rättigheter, är ett oumbärligt medel för samhällets intellektuella och moraliska framåtskridande. 

Ett möjligt argument för att ta bort Thorilds devis skulle kunna vara att inskriptionen kan ha varit riktad mot 1880-talsradikalismen och dess största akademiska fritänkare, nationalekonomen Knut Wicksell. Men om det var så att den dåvarande universitetsledningen misstolkade devisen som en kritik av radikala fritänkare innebär inte det att devisen är felaktig. Knut Wicksell gjorde sig bland annat känd som förespråkare av preventivmedel i strid mot rådande moraluppfattningar. Att Wicksells tankar i preventivmedelsfrågan var större än hans motståndares håller de flesta med om i dag – även relativistiska postmodernister.

Hur skall man då se på Lewins förslag att ersätta Thorilds devis med strofen ur Biskop Thomas frihetssång om Engelbrekts kamp mot danskarna: ”Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring”? Hans hyllande av Sveriges nationella frihet må vara riktigt, men den handlar om något annat än akademisk frihet. Den akademiska friheten har inte ett egenvärde utan ett värde som medel att nå kunskap, till exempel för att undersöka vad frihet innebär och om det verkligen är ”det bästa ting”.  Härom tvista tänkande människor – just därför att de strävar efter att tänka rätt.

Thorilds devis må vara oklar och lätt att missförstå. Men om man tolkar den mot bakgrund Thorilds upplysnings- och frihetsideal rimmar den ganska väl med de intellektuella krav som akademin genomsyras av. Inom akademin görs ständigt bedömningar av vem som tänkt mest rätt. I själva verket består den akademiska friheten i att självständigt, i kollegiala former, pröva vem som tänkt mest rätt – oberoende av den politiska makten.

 

Tillägg 10/7: Vid redigeringen av texten föll ett stycke bort. Detta är nu korrigerat i texten ovan.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Mats Lundström