"Gazas tårar visar krigets vansinne"

DEBATT: Svar till Anna Ekström angående debattinlägget ”Israel och skulden” som publicerades 21 december.

29 december 2011 07:02

Det är märkligt att en film kan upplevas så olika. Jag blir både ledsen och förtvivlad, när jag läser Anna Ekströms debattinlägg. Hon hävdar att filmen består av antijudiska lögner. Om jag minns rätt, så användes ordet jude mycket sparsamt i filmen, utan man talade om Israeler.

Ekström skriver: ”Något krig syns inte till”, vilket jag finner mycket märkligt, då jag associerar flygbombning, raserade hus och döda människor med krig.

Enligt Ekström var antalet döda barn 20 procent (av vad?). Om det var av det totala antalet döda (1 400) skulle det i alla fall röra sig om närmare 300 döda barn. Detta motsvarar cirka tio skolklasser och för mig är det 300 för många, men vi kanske har olika toleransnivå.

Enligt IDF:s (Israeliska armén) utredning angående dödskjutningen av Mohammed al-Dura så är Israel oskyldigt, men alla är inte överens om denna slutsats. Militärer som utreder sig själva har en tendens att vara partiska.

Förspelet till den aktuella konflikten är komplicerat. Förenklat kan sägas att för att förhindra fortsatt raketbeskjutning av södra Israel från Gaza, inledde Israel 27 december 2008 operation Gjutet bly med intensivt bombardemang av Gaza, som 3 januari följdes av markinvasion. Antalet raketer som avlossades mot Israel från Gaza var under kriget högre än någonsin.

Israeliska förluster var 13 (tre civila och tio militärer, varav fyra dödades av ”friendly fire”, det vill säga av egna kulor eller granater). På den palestinska sidan varierar uppgifter angående döda, men torde vara åtminstone 100 gånger högre än de israeliska och av dessa var cirka hälften civila, det vill säga kvinnor och barn.

Jag tycker inte att proportionerna är rimliga och dessutom förstördes en stor del av infrastrukturen i Gaza. Målet med invasionen har inte uppnåtts, då det av och till fortfarande skickas raketer mot Israel. Jag tror inte att Israel vunnit ympatier bland Gazaborna, som förlorat anhöriga och egendom. Detta beror på verkligheten och inte på filmen Gazas tårar.

De senaste dryga 60 årens historia har väl med all tydlighet visat att denna konflikt inte kan avgöras militärt utan måste lösas vid förhandlingsbordet. Detta kräver naturligtvis kompromisser från båda sidor. Fortsatt utbyggnad av bosättningar är definitivt inte ett konstruktivt och förtroendeingivande agerande.

När jag är kritisk mot Israels handlande, vänder jag mig mot den israeliska regeringen och den israeliska militären. Jag kritiserar inte israeler eller judar, då jag vet att många av dessa delar min uppfattning. Jag förstår därför inte varför man per definition blir antisemit om man kritiserar Israels agerande.

Gazas tårar visar krigets vansinne och borde övertyga alla att vi måste få en fredlig lösning på konflikten.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Björn Tjernström