Ett oroväckande steg mot diktatur

DEBATT. Nyligen portades metalbandet Avenir från gotländska musikfestivalen Rockskallen på grund av sångarens påstådda engagemang inom SD, skriver Nima Dervish.

18 februari 2012 08:01

En av arrangörerna skrev på Facebook: ”Med tanke på Richards politiska engagemang så kan ni inte få spela […]. Varken tidningen [Gotlands Allehanda] eller Roxy kan stå bakom [SD]. Sorry.”

Fast, vem kräver att arrangören ska stå bakom partiet som sångaren ryktas vara aktiv i? Vad sägs om att se människor som individer som var och en får stå för sina egna åsikter? Varför ska ett icke-politiskt band kollektivt bestraffas?

Avenirsångaren varken bekräftar eller dementerar sin partitillhörighet som han menar är irrelevant här. Det är ett principfast beslut.

Jag ogillar SD, men detta handlar inte om vad jag eller du gillar, utan principer som måste råda i ett fritt samhälle.

När politisk tillhörighet börjar diktera kulturutövarnas karriärer har vi tagit ett oroväckande steg mot att efterlikna diktaturer.

Vad är nästa steg? Jag ogillar KD. Kan jag som arrangör porta ett band vars sångare är KD:are? Ska vi ha festivaler med partipolitiskt styrt innehåll?

Brydde jag mig om musikers politiska åsikter hade skivsamlingen halverats. Rockskallen hade nog inte nobbat gitarrhjälten Ted Nugent, trots att han anser homosexualitet vara ”moraliskt fel”, har kallat Hillary Clinton ”worthless bitch” och menar att USA:s enda fel i Irak var att inte ”Nagasaki them”.

Nu påstår arrangören att beslutet berodde på en hotbild mot bandet vilket de saknade resurser för att hantera. Det skulle betyda att problemet snarare var att andra ogillade sångarens påstådda SD-koppling. Med en axelryckning godtas ”resursbrist” som legitim ursäkt för att hot tystar musiker.

Om säkerhet och resurser verkligen var en faktor borde arrangörerna ha informerat besökarna om läget och låtit dem avgöra själva, men då hade man förlorat intäkter vilket ej var ett alternativ; Pengar före musik och principer.

Rock har aldrig handlat om säkerhet, trygghet och ekonomi, utan mod, vilja, frihet, uppror och långfinger åt den som försöker tysta en. Det är därför ”fuck you, I won’t do what you tell me” är mer rock än ”vi är små och vågar inte ta risker”. En festival som inte förstår det bör lägga ner.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!