Kulturdebatt
I en debattartikel om stadsteaterns finansiering oroar sig Agneta Gille (S) för folkhälsan. Hon anser att stadsteatern fyller en enormt viktig plats. Om det är folkhälsan Agneta oroar sig för borde hon, liksom vi, vilja omfördela resurser från stadsteatern till bland annat idrottsföreningar på landsbygden. Inlägget handlar säkerligen mer om att hon är orolig för att behöva betala en lite större andel av den verkliga kostnaden för en teaterbiljett.
Idag betalas mer än två tredjedelar av varje teaterbiljett av bidrag från kommuninvånarna i form av skatt, vilket betyder att tiotusentals invånare i Uppsala kommun tvingas betala en hel del för andras nöjen i form av teaterunderhållning. Så är det när det offentliga finansierar verksamheter. Frågan är om kommunens teaterverksamhet, som år efter år går back, inte ska sträva efter mer självfinansiering i likhet med andra konstformer?
Det vore på sin plats att Socialdemokraterna inser att det inte finns något som heter kostnadsfritt eller gratis, det är bara någon annan som betalar. Oavsett om det gäller spårvagnar, parkbänkar med usb-uttag, hundrameterssoffor eller städrobotar som hälsar på medborgare, plockar tuggummin och tvättar cyklar.
Uppsala är Sveriges största landsbygdskommun. Det syns verkligen inte i styrets budget. Socialdemokraterna lägger blott 1,5 miljoner på en medborgarbudget som går till landsbygdsborna, medan Sverigedemokraterna lägger tio gånger mer på medborgarbudgeten. Det beror på att Sverigedemokraterna bryr sig om landsbygden på riktigt. Därför vill vi omfördela pengar från finkultur i centrala Uppsala till idrottsföreningar och mer breddkultur på landsbygden så att fler kan ta del av kulturutbudet.
Vårt fokus ligger på att skattepengarna ska vara till glädje för så många som möjligt, oavsett var i kommunen man bor. Pengar till idrottsföreningar på landsbygden gör större nytta för folkhälsan i stort, än om de gått till en begränsad klick kulturintresserade i centrum.