Kulturdebatt
Diskussionen om Uppsala konstmuseum fokuserar på ett val. Valet står mellan centrum och Slottet. Båda miljöerna behöver utvecklas, Slottet behöver stärkas som besöksmål och en prövad stadskärna behöver dynamik. Valet handlar ytterst om att välja bort något som vore värdefullt för stadens utveckling.
Kanske är frågan helt enkelt felformulerad och lösningen är att inte välja. Uppsala har faktiskt en unik möjlighet att etablera inte bara ett utan två konstmuseer.
Två museer kan vara en möjlighet om vi höjer blicken från den lokala nivån till den nationella eller internationella. Just nu finns inte bara två platser för ett konstmuseum utan också en unik konstsamling som saknar museum.
Parallellt med att Uppsala debatterat konstmuseet så har konstnären Hilma af Klint gjort sitt segertåg över världen. Retrospektiven på Guggenheim museum var den mest besökta i museets historia. Hennes omfattande produktion förvaltas av hennes stiftelse, i samarbete med Moderna Museet. Ett permanent museum saknas, även om det funnits förslag. Norska arkitektkontoret Snøhetta skisserade ett museum i Järna och en placering på Blasieholmen, som ersättare för Nobelcentret, har diskuterats. Digniteten på denna samling är svår att överskatta, en artikel i SvD drar paralleller till Munch-museet i Norge.
Självklart har Uppsala inte råd att driva två museer men Uppsala har inte heller råd att missa denna unika chans. Uppsala bör bjuda in stiftelsen till en förutsättningslös diskussion om möjligheterna med Slottet som en plats för ett museum tillägnat Hilma af Klint.
Slottet innebär en värdig inramning till Hilma af Klints konst. Uppsala kan erbjuda en unik plats, långt framskridna planer och ett driv hos kommunen och andra aktörer att utveckla miljön. Den direkta närheten till universitetets infrastruktur för forskning och undervisning är också en styrka. Hilma af Klint själv verkade förstås också främst i Stockholm – men faktum är att hon bodde flera år i Uppsala så det finns en viktig koppling.
För Uppsala gäller att en sådan renommé inte kan köpas för pengar. Ingen satsning på att höja konstmuseets status kommer i närheten av ett sådant världsnamn. Det skulle lösa frågan om Slottet som ett attraktivt besöksmål (värt en omväg) och tillåta kommunen att fokusera på att skapa ett dynamiskt konstmuseum i centrum. Två konstmuseer skulle stärka varandra och ge synergier som ett ensamt inte kan uppnå. Det skulle alltså inte vara på bekostnad av Uppsala konstmuseum utan till dess fördel.
Nu är detta inget som kommunen kan eller bör finansiera – som Elisabet Andersson betonat i SvD krävs att privata finansiärer engageras (“En svensk nationalskatt – som kan skingras?”, 4 dec 2020). Här finns en reell utmaning men förhoppningsvis skulle ett museum i närtid kunna bidra till att samla finansiärerna – Slottet går att visa upp redan i dag.
Ett museum är en möjlighet, ingen självklarhet. Det finns ett kort fönster där denna möjlighet finns. Uppsala bör ta fasta på möjligheten och söka dialog. Det handlar om en nationell angelägenhet och vad Uppsala kan erbjuda – utan att tappa fokus på utvecklingen av det egna konstmuseet.
Sammanfattningsvis bör Uppsala:
Initiera en dialog med stiftelsen och andra aktörer
Ta hänsyn till möjligheten i remissen/utredningen
Alla städer drömmer om motsvarigheten till ett Guggenheimmuseum. Bättre möjlighet än så här får inte Uppsala – så tag chansen medan den finns!