Kulturdebatt
I en intervju i Svenska Dagbladet menar Andres Lokko och Po Tidholm att det existerar en monokultur i Sverige. Intervjuaren Andreas Hörmark använder citattecken kring termen som ett slags reflexartad protest. Men det är bara att applådera Lokkos och Tidholms mod att gå emot det rådande kulturetablissemanget. De tillhör ju själva detta etablissemang som skribenter på Svenska Dagbladet respektive Dagens Nyheter. ”Någonting har gått helt åt helvete,” konstaterar de. Detta helvete är just monokulturen som kan definieras som en totalitär populism. Det är inte roligt att som författare och översättare leva och verka i detta svenska helvete.
Den mytisk-mystiska storheten folket blir då den enda kvalitetsnormen. På kultursidorna finns tendensen att bara skriva om det som intresserar vanliga läsare, det vill säga så kallat vanligt folk. Det innebär att en totalitär populism får bestämma vad som uppmärksammas eller inte. Böcker som anses svåra dömes ut direkt. Allt som är svårt brännmärks som elitistiskt och irrelevant. Vad blir resultatet? Ett kulturliv där alla skriver om samma saker och ängsligt vill göra sig lästa och förstådda av vanligt folk som egentlige skiter i kultur. Vanligt folk öppnar aldrig kultursidorna eller läser recensioner. Vanligt folk lever sina liv på sociala medier.
Den totalitära populismen likriktar inte bara kulturlivet utan leder även till självcensur, kunskapsförakt och antiintellektualism. Den är en trehövdad hydra som härskar absolut i dagens Sverige. Det gäller såväl kulturen som politiken och samhällsdebatten. Politik styrs inte längre av ideologier utan av opinioner. Motiveringen för regeringsbeslut blir vad folk vill eller kräver. Åsiktsförtrycket ökar och samhällsdebatten stryps. Ve den som har en avvikande åsikt. Men att ha olika åsikter utgör själva själen i en demokrati. Det verkar man ha glömt. Den totalitära populismen är därför djupt antidemokratisk.
Även språket och tänkandet drabbas. Det är ett allvarligare problem. Om man inte kan formulera komplexa resonemang, kan man inte heller tänka komplext. När språket förtvinar, drabbar samma öde tanken. Men kulturens uppgift är just att ta upp och genomlysa komplexa problem. Därför är kultur så viktigt i synnerhet i vår tid då vi ständigt utsätts för desinformation av olika slag. Förmågan att kunna tänka självständigt och kritiskt blir då helt avgörande. Den totalitära populismen raderar ut denna förmåga.
Finns det en väg ut ur det svenska helvetet?
Bo Gustavsson, författare