Zelmerlöv gör bleka kopior

Efter Idol, Melodifestivalen och Allsång på Skansen släpper outtröttlige och duktige trevlighetsaposteln Måns Zelmerlöw sin tredje platta, ett album fullt av den sortens pianodominerade arenapop som har gjort Coldplay och Keane odödliga. Ambitionen är det inget fel på och det är definitivt inget fel på Zelmerlöws sångprestationer. Han tillhör de stabilaste vi har. Problemet är låtarna som allt för ofta låter som ”b-sidematerial” eller som bleka kopior av mer berömda förlagor.