Zelmani bara bättre och bättre

Största steget togs mellan tredje albumet Time to kill (1999) och fjärde, Sing and dance (2002). På Sing and dance fick varje sång egna, mer precisa kläder, arrangemangen var inte lika likartade som tidigare. Jag lyssnar på den minst två gånger om dagen eftersom min dotter har den som insomningsmusik. Den är nästintill perfekt, jag har långt kvar till att tröttna på den. Och det är möjligt att Love affair är än starkare.Vid en slarvig lyssning på vilket som helst av Sophie Zelmanis album är det lätt att ta musiken för anonym. Tonfallet bedrar, det rör sig mer under ytan än de diskreta melodierna och den försiktiga rösten låter ana. Love affair är inget undantag.Att kalla Sophie Zelmanis musik singer-songwriter vore en orättvis begränsning, att bara framhålla draget av country likaså. Ständige producenten och medmusikern Lars Halapi låter aldrig hennes sånger fastna i ett fack; Maja¹s song börjar med akustisk gitarr och piano, byggs upp med blås och steel guitar men slutar lika lågmält som den börjat, i Keep it to yourself möts Mazzy Star och Christian Kjellvander, djupt inne i Hard to know andas en finsk tango.Klangerna är genomgående mörka. Trots det, och trots ett återkommande fokus på basrytmer, är sångerna lätta. Det är en balansakt som få skulle klara, en balansakt som gör Love affair till en av årets bästa skivor.