Zellweger sänker filmen om Beatrix Potter

I början av 1900-talet förtrollad Beatrix Potter en hel värld med barnboksfigurer som Pelle Kanin, Kurre Nötpigg och Fru Muslina. I filmen om hennes liv har Babe-regissören Chris Noonan tagit vara på gulligheterna och låter teckningarna få liv under hennes händer. Och visst är det fint och fantasifullt, tillsammans med de tidstrogna miljöerna och de vackra sekelskifteskläderna.

Renée Zellweger spelar den 35-åriga Beatrix, som vägrat gifta sig och därför tvingas ta hand om hushållet åt sina förmögna föräldrar. Men hon har egna drömmar, och lyckas övertala det lilla förlaget Warne att ge ut hennes sagoböcker. Hennes förläggare är den bräcklige Norman Warne, som blir hennes stora kärlek.

Det är med Zellweger som Miss Potter sjunker. Hon är så makalöst präktig, så sötsliskigt käck, att filmens rytm förvandlas till ett teatralt struttande. Ewan McGregor drar på med sin allra mest pojkaktiga charm i rollen som Norman Warne, men effekten blir bara att det älskande paret framstår som två storögda barn som lite halvhjärtat försöker hävda sin självständighet.
Med alla stärkta kjolar och kaniner i kavajer blir det aldrig på riktigt, bara exotism över en svunnen "bättre" tid utan några beröringspunkter med här och nu. Inte ens när sorgen drabbar Beatrix tillåts hon att vara människa - i stället finner hon snabbt tröst i den vackra naturen. För i Miss Potter blir allt bra bara man har en kanin att leka med och tillräckligt med pengar för att kunna köpa sig en stuga med veranda.

Zellweger sänker filmen om Beatrix Potter

Rara kaniner och tjusiga landskap verkar bädda för succé när Beatrix Potters liv blir film i Miss Potter. Men med en hysteriskt äppelkäck Renée Zellweger i huvudrollen förvandlas trivsamheten till sockerkoma, skriver Karin Svensson.