Utanför Nationalbiblioteket i Kirgizistans huvudstad Bisjkek står fyra tomma statyfundament. Det går inte veta vad som en gång stod där; idag återstår bara vittrande cement och rostiga armeringsjärn. Men jag blir upprymd när jag ser dem. Någonting har gjorts upp med och fraktats bort, vad det nu var. För två år sedan rev man också, under viss uppståndelse, den stora Leninstatyn mitt i stan. Visserligen flyttade man den bara till en mer undanskymd plats – nu står den utanför det amerikanska universitetet istället.
I Bisjkek pågår årets PEN-kongress, med Mer än 250 ditresta delegater. Anledningen till att vi är just här är att Kirgizistan är det centralasiastiska land som kanske kommit längst när det gäller yttrandefrihet. Det hindrar inte att man under kongressen särskilt återkommer till journalisten Azimjon Askarov, som på skakiga grunder dömdes till livstids fängelse 2010, anklagad för mordet på en polisman. Ett stort antal vittnen intygar att han inte var i närheten och flera som granskat fallet menar att Askarov åtalats på grund av sina undersökande reportage om polisvåld.
Den fråga som diskuteras mest är annars vad som trubbigt kallas HBTQ-frågor. I flera länder införs nu lagar som gör det brottsligt att ens diskutera vad som i sådana sammanhang brukar kallas "Icke-traditionella samlevnadsformer". Lagar som gör homosexualitet till ett brott finns idag bl a Nigeria och Iran. Ryssland införde 2013 en lag som gör det till ett brott att framföra "propaganda" för "ickeheterosexuella relationer" – en lag som paketerats som ett skydd för barn, som annars riskerar att "smittas". Putins strategi går ut på att framställa Ryssland som den stat som idag vågar försvara "traditionella värderingar" mot "upplösningen i väst".
"Uppplösning" är just det ord demokratins motståndare alltid använt för att tala om farorna i att människor blir fria. Den ryska författaren Masha Gessen, som förra året gick exil, förklarar under en paneldebatt pedagogiskt och tydligt varför ett sådant diskussionsförbud med nödvändighet innebär att allas frihet inskränks. Det är ingen slump att totalitära krafter skjuter in sig på människors sexualitet eller framställer minoriteter som hot. Och samma taktik tillämpas snart på nästa område. Flera länder förbereder idag även lagstiftning som gör det till ett brott att "smäda " staten, kyrkan, nationen... men man börjar gärna där osäkerheten är som störst, i sexualiteten. Och plötsligt är det i det mest privata som slaget om demokratin står.
Naturligtvis blev det debatt. Men i torsdags antog PEN en resolution med skarpa skrivningar om varför det är i allas intresse att försvara yttrandefriheten just på denna punkt – för annars är det nästa gång någon annan som offras på ofrihetens altare. För att tala klarspråk handlar det inte om vem man ligger med utan vad man får tala om i ett öppet samhälle.
Under några år har många statysocklar stått övergivna såväl i öst och i väst. Just nu pågår, i "traditionens" namn, en kamp om vad som ska ställas dit igen. För min del får de mycket gärna stå tomma länge än – som ett monument över den frihet som uppstår när gamla statyer välts över ända.
Ola Larsmo är ordförande i svenska PEN.