Ytterligare en succé från Miyazaki

Vid sidan av Pixar och Disney finns ett annat tecknat imperium, nämligen den som den naivistiska animegenrens fader Miyazaki skapat. Han senaste film handlar om guldfisken Ponyo som till häften är människa. En dag hamnar hon i händerna på pojken Sosuke och mellan dem utvecklas en stark och kärleksfull relation som dock utsätts för diverse prövningar.

Det ska erkännas att jag är omåttligt svag för Miyazakis tecknade berättelser. Det finns en urkraft i hans manus och filmer som föryngrar mig till ett barn inom loppet av några sekunder. Bakom alla prunkande idylliska landskap, pastellfärger och fantasivarelser finns en tydlig moral i den japanske regissörens livssyn. Han berättar alltid utifrån barnets perspektiv och lyckas skapa underbara figurer, framför allt kvinnliga hjältinnor, som bryter mot normen och ifrågasätter stereotyper.

Ponyo på klippan vid havet är som film kanske inte lika vass som Miyazakis tidigare verk. Nausicaä från vindarnas dal, Laputa - Slottet i himlen, Min granne Totoro, Porco Rosso, Princess Mononoke och Miyazakis största mästerverk, Spirited Away och Det levande slottet, är svårslagna titlar. Men ändå är sagan om Ponyo och Sosuke ytterligare en succé i en redan imponerande karriär.
Med Joe Hisaishis följsamma musik och en stor dos varm ärlighet ger regissören ytterligare en av sina många kommentarer på hur människan med all sin teknologi måste lära sig att bli ett med naturen. Ponyo på klippan vid havet är ur det perspektivet en fantastisk historia om hur en varelse slits mellan naturen och människans värld. Men när Sosuke accepterar att ta hand om Ponyo trots alla hennes egenheter inträffar en förening mellan människa och natur och total harmoni råder. Som Miyazaki gång på gång visar har vi mycket att lära av barnen.

Ytterligare en succé från Miyazaki

Vid sidan av Pixar och Disney finns ett annat tecknat imperium, skapat av animegenren fader Miyazaki. I hans Ponyo på klippan vid havet finns en urkraft som föryngrar Hanif Sabzevari till ett barn.