Wollter vägrar böna och be
Sven Wollter bad banken om utökad kredit inför filmprojektet "Störst av allt" och flera av skådespelarna har satsat sina gager. Allt för att slippa böna och be inför Filminstitutet.
Sven Wollter ville bestämma själv.
Foto:
Kanske hade Sven Wollter och regissören Lars-Lennart Forsberg kunnat få förhandsstöd till sin nya film "Störst av allt" från Svenska Filminstitutet. Med lite mer tålamod och is i magen.
- Kanske hade vi fått pengar om vi omarbetat manus om och om igen, men vi ville göra allt i vår takt. Så får man göra ibland när man inte vill hålla på att kompromissa för mycket och ligga på knä och böna och be. Och vi vill göra den här filmen nu, sen vet vi inte om vi lever ens, säger Sven Wollter.
Karriärpolitiker
"Störst av allt" handlar om en man vid namn Aron P Johansson, spelad av Wollter själv. Medverkar gör även Frida Hallgren, Eric Ericson, Sven-Bertil Taube och Anneli Martini.
- Vi möter Aron P Johansson när han går i pension och olika händelser får honom att tvinga sig tillbaka i sina egna spår. Där upptäcker han sig själv och han är inte helt glad i den figuren. Han har varit en karriärpolitiker som har gått fram som en slåttermaskin både privat och arbetsmässigt.
Inga produktplaceringar
Den sista scenen filmades på måndagskvällen. Så när som på några småtagningar är nu allt material, omkring femtio timmar långt, klart för att börja klippas. Filmen har spelats in i Åre, Uddevalla och i Stockholm med omnejd. Bland annat i Sven Wollters lägenhet på Kungsholmen.
- Vi måste skaffa egna stålar och göra billiga lösningar. Det kan gälla att få hjälp med en resa upp till Norrland från ett flygbolag. Men vi vill inte ha några produktplaceringar så vi kommer inte att göra någon reklam, men de får credit på listan, säger Sven Wollter och fortsätter:
- Människorna som deltar, de som har lite större roller, har satsat sina gager. Och vi hoppas naturligtvis att vi ska få tillbaka de pengarna sedan.
Vågad satsning
Filmen har en budget på omkring sju miljoner kronor. Femtiotusen kronor gav Svenska Filminstitutet bort i bidrag för manusarbetet, men därefter tog det alltså stopp. En halv miljon kronor vardera har Wollter och Forsberg stoppat in i filmen, vilket innebär att Lars-Lennart har belånat sitt hus. Sven Wollter knatade in på banken och fick utökad checkkredit. Flera av skådespelarna jobbar tills vidare gratis. Vågat?
- Folk kan tycka att "oj gud vad allvarligt, oj, oj, oj, hur många människor ska komma och titta på det?". Men jag tror att det är en felspekulation av de som reagerar så. Det kan man se på biorepertoaren i dag, tiden är mogen för att göra filmer som inte är mainstream utan som försöker hitta existentiella frågor, va. Bara det spelas bra, det är bra bilder och det håller en trovärdighet.
Dogmastil
Hur tror du att man på Filminstitutet vill satsa då?
- Det finns en problematik där med konsulentsystemet som innebär att ett par psyken så att säga är avgörande, de försöker skaffa sig råd att jobba på bredden, men det är trots allt en begränsning. Jag har ingen bra lösning på det. Allt jag kan säga är att hade vi lika mycket pengar som den danska staten stoppar in i den danska filmindustrin så skulle bilden se lite annorlunda ut här i Sverige. För det är till syvende och sist stålar det handlar om. Och vilka ska bestämma över de här stålarna? Lars-Lennart och jag bestämde att vi bestämmer själva.
Filmen, som är inspelad med två dv-kameror, kommer att få premiär tidigast i slutet av nästa vår.
- Vi hamnar i dogmastil i slutet av filmen, det gör vi faktiskt. Men jag ska inte berätta varför.
Så jobbar vi med nyheter