Windahl till London
Novellfilmen Tennis är livet har valts ut att delta i London Kurdish Film Festival. Bakom filmen står Joen Windahl, filmmakare uppvuxen i Storvreta.
Foto:
- Vår förhoppning, min och Miran Kamala som spelar en av rollerna, har varit att filmen ska visas i Iran och Irak som har stora kurdiska befolkningsgrupper och att den nu visas i London kan vara ett steg dit.
Vad betyder det för dig som filmare att få vara med på internationella filmfestivaler?
-Det känns väldigt roligt, den här festivalen har en internationell prägel och det här är en möjlighet för mig att träffa filmare från hela världen, men kanske framför allt filmare från Mellanöstern.
Filmen har bland annat visats på en filmfestival i Chile och på SVT. Varför tror du att människor har fastnat för den?
-Det var viktigt för oss att inte ta med den hedersproblematik som ofta tas upp när kurdiska karaktärer är med i en film. Vi ville helt enkelt visa en vanlig pappadotter relation. Men filmen handlar ju om ensamhet, om att fastna i negativa mönster och det är ett universellt tema. Ensamhet finns överallt. Igenkänningen är nog ganska stor och det tror jag är en grej som många fastnat för.
Du jobbar på ett långfilmsmanus, hur går det med det?
-Jag har skrivit ett tag på det och har väl kommit till en första version. Man brukar säga att när en film väl börjar spelas in är den inne på sin trettonde version så det är en bit kvar. Men vi tror på projektet och har för avsikt att komma i gång så snart det bara går.
Så jobbar vi med nyheter