Will Smith som lågmäld dysterkvist

I Seven Pounds distanserar sig Will Smith ytterligare från sitt spelevink- och actionhjälteförflutna för att i stället spela en deprimerad och lågmäld dysterkvist med enorma samvetskval. Förvandlingsnumret fungerar hyfsat.
När Hollywoodmiljardären väl ikläder sig rollen som olycksfågeln Ben Thomas är det lätt att känna medlidande med honom. Det finns en smärta och en bedövande livströtthet i Will Smiths ögon, samma ögon som tidigare har charmat så många tv-tittare och biobesökare. Det är imponerande, åtminstone för att komma från Will Smith.

Hans filmkaraktär Ben Thomas bär på färska minnen från hustruns bortgång. Av olika skäl som inte bör avslöjas här lägger han en stor del av skulden på sig själv, och den är synbarligen mycket tung för honom att bära.
Mitt i sorgen ger han sig ut på ett sista bot- och bättringsuppdrag för att rena sitt samvete. Genom att hjälpa sju godhjärtade personer i nöd hoppas han kunna somna in med lite mer frid i sinnet.

Will Smith får god hjälp av flera skickliga motspelare. Rosario Dawson kan till exempel konsten att darra realistiskt med sina fylliga Angelina Jolie-läppar innan äkta tårar börjar tränga fram ur sotsvarta ögonvrår. Hennes porträtt av den hjärtsjuka Emily Posa är starkt och paret inleder ett komplicerat kärleksförhållande som blir berättelsens nav.
Samtidigt letar sig Ben Thomas in i flera andra människors liv likt en barmhärtig samarit för att ge dem stora, uppoffrande gåvor utan att begära något i gengäld.
Filmens tema må vara syndabot och mänsklig godhet, men Seven Pounds utvecklar sig snabbt till en effektiv feel bad-film, med en dov och dyster grundstämning som får det att krypa i kroppen av obehag.

Tyvärr glider den emellanåt också över i en saktfärdig sentimentalitet medan vi får ta del av vackert illustrerade men temposänkande funderingar kring gammal tryckerikonst, grand danois-hundar och havsgetingar.
Som helhet är dock Seven Pounds en formsäker Hollywoodprodukt parad med en europeisk eftertänksamhet i berättandet signerad den italienske regissören Gabriele Muccino, en film som berör ordentligt för stunden, men som lämnar överraskande grunda avtryck i känslolivet efteråt.

Will Smith som lågmäld dysterkvist

Will Smith och hans medspelare imponerar i sentimentala Seven pounds, som är en formsäker blandning av Hollywood och europeisk eftertänksamhet, skriver Björn Lövenlid.