Wiehe tar det tillbaka

VISROCK. Protestsångare arbetar bäst i motvind. Det rådande åsiktsklimatet i Sverige är med andra ord mycket välgörande för den ärrade plakatsångaren Mikael Wiehe som skorrar riktigt rivigt och låter nasal som en sågklinga när han ondgör sig över samtiden på nya plattan. Chefer i privat sektor och andra ondskefulla girigbukar ställs emot åldringar som ligger och dör på sjukhuskorridorernas golv och elever som tvingas uppehålla sig i urinstinkande skolbyggnader.
Det är en okomplicerad, svartvit och tillspetsad samhällsanalys med tydliga skurkar och hjältar. Sådant är alltid välgörande för musiken som baseras på ett enkelt, akustiskt gitarrspel men som genomsyras av en skönt punkig grinig-gammal-gubbe-attityd. Fast nog hade Wiehe kunnat kosta på sig mer dynamik och fler utmanande arrangemang. Medföljande live-cd:n bjuder bland annat på pregnant prat från denne mellansnacksmästare om "högermannen" Lars Ohly, föregångslandet Kuba och Carl Bildts penis. En bra bonus.

Wiehe tar det tillbaka

Mikael Wiehe har mycket att protestera mot för närvarande. Lyckligtvis smittar det engagemanget av sig på musiken, konstaterar Björn Lövenlid.