Wickquakonick känner sig inte begränsade
Fredag har tagit ett snack med bandet med det knepiga namnet Wickquakonick inför deras releasespelning för debutskivan There and now.
Andreas Marmbrandt och Mikael Malmeus får sällskap av Jonas Käll och Robert Andersson på Hijazz.
Foto: Erica Fürlinger
- Det kan nog inte finnas för många starka egon i ett band. Nu går både Wickquakonick och Grassdancer mer och mer mot bandkänsla. Tidigare var de mer koncentrerade kring en låtskrivare, säger Mikael Malmaeus.
Wickquakonicks (namnet är enligt Mikael Malmaeus det ursprungliga namnet på den plats där Philadelphia nu ligger och där det på 1600-talet fanns en svensk koloni) första album har tagit ett par år att färdigställa på grund av skivbolagstrassel. Nu har bandet startat eget bolag och ger till sist ut skivan med releasespelning på Hijazz tillsammans med just Grassdancer.
- Vi har funderat en del på vad man egentligen vill som artist när man ger ut en skiva. Trenden i dag är ju att skivbolagen satsar mer på större artister och berömmelse, medan en stor del av publiken letar upp småband på Myspace. Det är en ganska bra utveckling eftersom de flesta som håller på med musik nog är mer intresserade av musiken än av berömmelse. I princip är det positivt att ifrågasätta gamla sanningar.
Apropå gamla sanningar, tycker du att er musik är traditionell?
- Låtarna är nog ganska traditionella men vi tänker nog i nya banor när det gäller arrangemangen. Banjo är i alla fall lite originellt när man spelar popmusik.
Wickquakonick är en trio med bas, gitarr och banjo. Rytmen sköts mycket av Mikael Malmaeus akustiska gitarr men på releasespelningen kompletteras de av trummisen Robert Andersson. Trioformatet med enbart stränginstrument verkar inte begränsande, säger Mikael Malmaeus.
- Men man har begränsningar i vad man än gör, även om man är fyra i ett band, och man kan bara spela piano och sjunga men ändå variera sig. Men visst är det ett ständigt problem att variera sig som låtskrivare om man inte får nya impulser.
Och varifrån kommer de nya impulserna?
- Ja... varje låt har sin egen tillkomsthistoria. Man har hört något annat, råkar spela fel, kommer in i en speciell stämning. Det går inte alltid till på samma sätt. Och om det går till på samma sätt så låter det nog likadant också.
Så jobbar vi med nyheter