Musikvärlden är överfull av unga män med gitarr, som skriver personliga texter och rör sig mellan rock, pop och singer-songwriter-genrena. Anders Westin hade kunnat vara bara ännu en sådan artist, men hans debutalbum ”House by the lake” höjer sig över mängden på många vis. Låtarna är välskrivna och engagerande, de poetiska och målande texterna ger känslan av att vara personliga utan att bli alltför privata, den organiska instrumenteringen ger musiken nerv och skivan har en hög lägstanivå. Ett annat stort plus är Klara Hellgrens fiolspel som förgyller flera låtar. Men det som framför allt ger albumet nerv och karaktär är Westins smått raspiga röst, som lyckas förmedla såväl sårbarhet och vemod som styrka och glädje. Det här albumet är som gjort för både varma sommardagar och regniga höstdagar.
Bästa låt: Grandpa’s