Weeping Willows höll grepp om publiken

En konsert med Weeping Willows handlar framför allt om allvar - ett bottenlöst, förtvivlat gravallvar. Alla de som hade bespetsat sig på en uppsluppen och glad kväll med polarna lär därför ha blivit ganska ställda när bandet uppträdde på Katalin i tisdags.Det dröjde nämligen inte länge förrän publikens leenden började rätas ut. Därefter tog de typiska Weeping Willows-symptomen vid: klumpar i halsen, gåshud och vattniga ögon.Sedan albumdebuten med Broken promised land 1997 har bandet gått från 60-talsnostalgi dränkt i Phil Spector-stråkar till syntinfluerat 80-tal och nu landat i den brittiska gitarrpopens rike. Bandet har utvecklats och ljudbilden förändrats, men musiken har samma omstörtande effekt på lyssnaren, nu som då.En viktig förklaring är Magnus Carlsons djupa och makalöst gripande röst. Han kombinerar exakta tonträffar och kraft med en skälvande trasighet som gör att det låter smäktande, men aldrig smörigt - patosfyllt, men aldrig patetiskt.Tyvärr kändes dock bandets scenuttryck lite stelt. Den emotionella sprängkraft som musiken rymmer kom sällan till uttryck rent visuellt. När Magnus Carlson inte höll ett krampaktigt grepp om mikrofonstativet körde han ner händerna i fickorna, och hans bandkamrater ägnade all uppmärksamhet åt sina instrument, som om publiken inte fanns där.Den fantastiska musiken räckte dock för att koncentrationen skulle hållas uppe. Öppningen var stark med tre låtar från nya skivan Presence: Something to believe in, Heart of hearts och Lost love. Därefter bjöd gruppen på en nostalgitripp. Countrydoftande Try it once again och mäktiga Louisa från 1997 års succédebut Broken promised land visade med all önskvärd tydlighet att Weeping Willows aldrig har tummat på kvaliteten, vare sig det gäller låtskrivande eller liveframföranden.En cover på Velvet Undergrounds Sunday morning samt de hårt slående singelhitsen Touch me och Stairs, hjälpte sedan till att intensifiera stämningen ytterligare, och förvandla turnépremiären på Katalin till ännu en musikalisk tour de force för Weeping Willows. Bandet behöver dock vidareutveckla sin publikkontakt. Kanske lossnar det efter ytterligare några spelningar. Och då lär den femte kajan inte vara långt borta.