Weeping Willows fortsätter hylla sina hjältar
Weeping Willows har alltid hyllat sina gamla idoler. På debuten var det Elvis och Roy Orbison. På nya albumet Presence är det artister som Cure och Lloyd Cole som satt sina spår.
Kärleken till popmusik har alltid varit grunden i Weeping Willows. Vare sig de gjort sentimentala stråkballader eller syntbaserad listpop. Istället för att försöka dölja sina influenser har de låtit musiken genomsyras av allt de gillar. Från Walker Brothers, Frank Sinatra och Roy Orbison till Cure, Depeche Mode och Echo & The Bunnymen.
- Alla i bandet konsumerar mängder av musik, och eftersom alla i bandet skriver låtar blir det en salig blandning av allas influenser, säger Magnus Carlsson.
- Men det har aldrig funnits en uttänkt plan att nu ska vi låta si eller så. Det är något som bara händer, säger trummisen Anders Hernestam.
Kvintett
Inför lanseringen av Weeping Willows fjärde album Presence har sextetten blivit en kvintett. Det var keyboardisten Mats Hedman som bestämde sig för att lämna bandet, och det har öppnat för ett ännu poppigare och mer gitarrbaserat sound.
- Vi har ju två grymma, innovativa gitarrister i bandet och på den här skivan har de verkligen fått blomma ut. Vi har också gjort lite fler up-tempolåtar. Det ska vara kul att spela live också, säger Magnus.
Bra musiklimat
Första singeln Stairs är redan en hit och gick direkt in som etta på Tracks, precis som förra plattans stora låt Touch me. Weeping Willows är fortfarande lite tagna av sin framgång bland Sveriges unga radiolyssnare.
- Första gången det hände var vi helt chockade. Vi som aldrig varit i närheten av att hamna på Trackslistan, säger Anders och skakar på huvudet.
- Det är ett väldigt bra musikklimat i Sverige idag. Det finns skitmycket bra band som kommer fram också, Moneybrother, The Plan, Håkan Hellström, Broder Daniel och Kent. Det skapar en acceptans för andra band som försöker vara pretentiösa och konstnärliga. För det vill man ju, vara lite arty så där, säger Magnus.
Romantik och vemod
Trots att influenserna skiftat på varje album finns det en sak som består - romantiken och vemodet. Weeping Willows älskar fortfarande det sorgsna och sentimentala.
- Det är sån musik jag själv gillar, och jag har inget behov av att uttrycka mig när jag är glad, säger Anders.
- Men till skillnad från tidigare skivor handlar det tunga och vemodiga inte om ett kärleksförhållande, utan mer hur man känner när man blickar ut över det samhälle vi lever i. Det känns ju som att man bor granne med ett Big brother-hus hela tiden.
Egen drömvärld
Fördelen med att vara musiker, och kunna leva på det, är enligt Magnus att man kan bygga upp en egen liten drömvärld utanför det där Big brother-huset. En värld där det är okej att vara allvarlig.
- Fast det är jobbigt när man köper ett paket plåster och Emma och Mille är på plåstren... säger Anders bedrövat.
- Mmm, men det finns ju andra plåster att köpa då. Man kan ju faktiskt stänga av tv:n. Man kan faktiskt läsa en bok som inte är Hästarnas dal eller vad fan den nu heter, säger Magnus.
Nästa år firar Weeping Willows tioårsjubileum. Under åren har de skaffat sig en stadig publik som köper skivorna och går på konserterna, men själva vågar de inte tänka så.
- Man kan aldrig luta sig tillbaka och ta något för givet. Då är man kokt, säger Anders.
- Inte ens Kent vågar tänka så. Man bara garvar åt dem när de säger saker som, Oj nu har vi bokat Globen, tänk om ingen kommer?, och så tar biljetterna slut på en timme.
Precis som alla andra band drömmer Weeping Willows om att komma vidare utomlands, men inte till vilket pris som helst.
- Det är inget självändamål. Det måste finnas någon substans. Att folk där vill att man kommer, säger Anders.
Den 23 mars drar bandet ut på en lång Sverigeturné.
- Den här gången tycker jag att vi ska passa på att göra grejer. Istället för att ligga och löka på hotellrummet kan man ju spela bowling. Det är inte så ofta man kommer till Säffle. Det vore skitkul att se hur det är där, säger Magnus.
UNT-fakta
Weeping Willows
Medlemmar: Magnus Carlson sång, Ola Nyström gitarr, Niko Röhlcke gitarr, Stefan Axelsson bas och Anders Hernestam trummor.
Kommer från: Stockholm.
Diskografi: Broken promise land (1997), Endless night (1999), Into the light (2001).
Aktuella: Med singeln Stairs som ligger etta på Tracks, albumet Presence som släpps 25 februari och turnén startar 23 mars i Uppsala.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!