Grattis! Hur känns det så här dagen efter?
– Tack! Det känns lite märkligt. Innan galan satt vi i en källarlokal av cement och drack sprit ur plastmuggar medan vi lyssnade på tunnelbanans muller. Sedan hamnade vi på Operakällaren. Det kändes som att vara på fiendemark och vi var betydligt mer bekväma med den förstnämnda miljön kan jag försäkra dig.
Vad betyder priset för er som band och för musikstilen black metal?
– Genren har blivit ignorerad och dumförklarad så länge och den har betraktats som en bisarr och barbarisk avart av hårdrock. Vi har kämpat emot sådana fördomar länge så visst känns det som en sorts erkännande. Mest glädjande är dock att vi uppmärksammas för den kreativitet och konstnärlighet som finns i musiken.
Ni har en stark undergroundprofil. Nu har ni fått ett fint pris under kristallkronorna. Är det ett problem?
– Det är inget problem för oss som medlemmar. Vi känner oss själva och vi vet vilka vi är. Det finns säkert hundratals fans som gnisslar tänderna nu och ogillar att vi fick priset. Det är nog ett inneboende problem i alla subkulturer. De band som är coolast att gilla är ju de band som andra inte gillar, men sådant kan inte vi anpassa oss till.
Det snackas fortfarande om er jubileumsspelning i Konserthuset 2008 då brandlarmet gick. Har ni någon ny Uppsalakonsert inplanerad?
– Det finns alltid planer på att återvända hem, men vi försöker vara sparsamma med sådant. När vi spelar i Uppsala så vill vi att det ska vara något extraordinärt.