BerĂ€ttelserna Ă€r ungefĂ€r desamma. Gideon Levys Gaza, mitt Ă€lskade â En krönika 2006â2011 och Joe Saccos Gaza â Fotnoter till ett krig innehĂ„ller berĂ€ttelser om djupt tragiska livsöden i Gaza. Det Ă€r framför allt formen, sĂ€ttet att förmedla som skiljer böckerna Ă„t.
NĂ„gra exempel: FörskolelĂ€raren Najweh Khalif dödas dĂ„ minibussen som kör barnen till skolan trĂ€ffas av en israelisk missil. Khalif dör framför ögonen pĂ„ sina förskolebarn. NĂ€r Gideon Levy en tid senare kommer till skolan sitter barnen och ritar teckningar pĂ„ sin fröken, dĂ€r hon ligger blodig, döende, pĂ„ landsvĂ€gen med barnen vid sin sida. Men Levy vittnar inte enbart om tragedierna, han ifrĂ„gasĂ€tter ocksĂ„ bristen pĂ„ förmedling av tragedierna. Han fĂ„r en dag sĂ€llskap av en fransk journalist frĂ„n en tv-kanal. NĂ€r de kommer till Rafah trĂ€ffar de en rörelsehindrad mor som förlorat sin enda dotter som trĂ€ffats av en israelisk missil. Levy sĂ€ger dĂ„ till den franske journalisten: âJust nu skĂ€ms jag över att vara israel. Den hemska missilen avfyrades ju Ă€ven i mitt namn.â Dagen dĂ€rpĂ„ ringer journalisten upp Levy och berĂ€ttar att tv-kanalen inte kan sĂ€nda det Levy har sagt pĂ„ grund av hans ord Ă€r âextrema och vĂ„ra tittare kanske blir arga.â Levy Ă€r som journalister bör vara. Han sĂ€ger som det Ă€r, eller Ă„tminstone som han ser saken. För Levy finns inget annat alternativ â varför ska sanningen döljas eller förskönas? De 49 krönikor som utgör hans bok har tidigare publicerats i den israeliska dagstidningen Haaretz.
BerÀttelserna i Saccos bok bÀr pÄ liknande, ibland nÀst identiska tragedier. En vittnesskildring frÄn 1956 handlar om hur palestinska familjer i flyktinglÀgret Khan Younis avrÀttas av israeliska soldater. Att en av palestinierna hÄller ett litet barn i armen spelar ingen roll, barnet skjuts ocksÄ. Liknande sekvenser Äterkommer i mÄngfald genom hela boken.
Böckerna genomsyras av etniskt motiverat övervÄld och massakrer. PÄ den ena sidan, israeliska soldater som anvÀnder sin makt pÄ ett brutalt och omÀnskligt sÀtt, och pÄ den andra, palestinska familjer, söner, systrar, farmödrar som blir plÄgade ofta med livet som insats.
Levys och Saccos böcker skiljer sig alltsÄ Ät. Medan Levy hÄller sina reportage ganska korta och koncisa, bygger Sacco en mer komplex narrativ struktur, med en början, mitt och ett slut (nÄja) dÀr Äterblickar stÀlls mot samtida hÀndelseförlopp. Den stora skillnaden Àr att Sacco inte bara skriver, han tecknar ocksÄ, hans bok Àr en grafisk roman. Vi visste redan att den grafiska romanen pÄ ett tydliggörande och bra sÀtt kan ta sig an allvarliga Àmnen genom Saccos tidigare arbeten om bland annat Palestina och kriget i Bosnien. VÀrt att nÀmna Àr ocksÄ Art Spiegelmans Pulitzerprisvinnande Maus om förintelsen. Sacco visar hÀr Äterigen att den grafiska romanen verkligen kan vara engagerat samhÀllskommenterande.
Finns det dĂ„ nĂ„gon anledning att vĂ€lja mellan Levy och Sacco, vilken ska man lĂ€sa? Nja. DĂ€r Levys koncisa vittnesskildringar vinner i slagkraft, vinner Sacco i de smĂ„ detaljerade teckningarna av ansikten, hukade ryggar, skrĂ€mda barn och en halvblind gammal dam som sett familjen dö. Ibland sĂ€ger faktiskt en bild mer Ă€n tusen ord. Men egentligen finns det ingen anledning att vĂ€lja. Ăr man intresserad av att ta del av vittnesskildringar om orĂ€ttvisor ska bĂ„da böckerna lĂ€sas.
En oro vĂ€cks hos mig, varför nĂ„r inte dessa livsöden oss i vĂ„rt dagliga nyhetsflöde? Visst förstĂ„r vi alla att Gaza Ă€r en plats för omĂ€nskligt lidande, men vittnesskildringar som outplĂ„nligt trĂ€nger pĂ„, tvingar in sig i vĂ„rt medvetande för att stanna dĂ€r, tar vi faktiskt sĂ€llan del av i Aktuellts 21-sĂ€ndning. Hur utbredd Ă€r den censur, eller den ovilja att berĂ€tta som det Ă€r, som Levy vittnar om, som nĂ€r den franske journalisten förklarar att hans tv-kanal inte sĂ€nder Levys vittnesmĂ„l? Som Levy kommenterar saken: âDetta Ă€r ju exakt vad jag har försökt vĂ€cka i alla dessa Ă„r: vrede.â Och utan vrede, ingen reaktion. Vem vill ha det sĂ„?
Vittnesskildringar trÀnger sig pÄ
Gemensam nÀmnare i Gideon Levys och Joe Saccos böcker om Gaza och dess tragiska livsöden Àr det etniskt motiverade övervÄldet och massakrerna som skildras. Rikard Ekholm har lÀst tvÄ starka böcker som skiljer sig Ät vad gÀller form, men som bÄda Àr lÀsvÀrda vittnesskildringar av orÀttvisor.
En bild sÀger mer Àn tusen ord. Palestinska kvinnor sitter i ruinerna efter att israeliska trupper dragit undan frÄn norra Gazaremsan.
Foto: Hatem Moussa/Scanpix
LITTERATUR
Gaza, mitt Àlskade - En krönika 2006-2011
Gideon Levy
Karneval förlag
SERIE
Joe Sacco
Gaza - Fotnoter till ett krig
Galago
SÄ jobbar vi med nyheter LÀs mer hÀr!